EMELIEFANNY - BLOGGEN ÄR AVSLUTAD

Bloggpuas kanske skulle sitta fint?!







-

BLOGGEN ÄR AVSLUTAD.

Oj.. vad hände med utmaningen?! Dagens utmaning handlar om vad jag hade på mig. Mjukisbraller och tröja. Jag har ingen bild och det känns heller inte värt att visa bild på dessa kläder. Inge märkvärdigt liksom.

Idag föddes en liten tjej.. min kusin har fått en dotter. Andreas har blivit pappa!! Galet som bara den. Tänk att jag har lekt med den ungen och nu har han själv barn?! Hon är hur go som helst - stort grattis och lycka till!

Jag har haft en dag som även den kan få gå under ordet galen. Konstiga känslor och förhoppningar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.

Jag håller på och städar, äntligen känns det bättre. Jag har fixat lite bland papper och skolböcker, efter att jag bäddat rent och skurat golvet hade jag tänkt ta mig an min bokrecension, och träna in musklerna samt ögat. Lagom för idag!
Förutom rummet fixade jag i garderoben och jag har rensat bland mina underkläder. Det är något som jag tycker är oerhört svårt. Jag vill inte slänga sånt. Jag är då lite knäpp. :)
Annars så är jag ordentligt sjuk i halsen, inatt kunde jag knappt svälja mitt egna spott. Fy.

Rensat bland bilder under dagen, för vad fan ska man göra när man är sjuk? Hittade denna, så jäkla go.
Jag tycker jag har en utav de skönaste människor som kusin. ;D Ta bara det här med graff..
Kollade igenom portfolion idag också, där fick jag beröm av Åsa för att jag var ordningsam och allt var det var. På den tiden svärde jag aldrig heller tydligen, lite annat idag. Idag säger jag alla möjliga svordomar, det är jävlar, fan, helvete och fan i helvete. Ofta också. Oerhört fina teckningar också!

Jag trivs bra i mitt korta och mörka hår, superskönt är det, men jag måste nog säga att jag trivdes som bäst i mitt sådär lagomt långa hår och min ljusa jätte fina hårfärg. Jag kunde göra en fläta utav luggen!
Det var lite slitet dock, vilket det blir lätt när jag har långt hår, likaså skitit.



Inte den bästa bilden, men den ända.

Plånbok
Lipsyl
Överlevnadsbok
Mascara
Tabletter, för värk + vitaminer och någon annan för magen..
Nycklar
Mobil
Tamponger, brukar alltid ligga i oavsett tid i månaden.
Cocealer
Hörlurar
Kalendern brukar få följa med ibland den å.

Jag är så tråkig att jag inte har någon bild, men det struntar jag i för jag orkar inte.

Hallå, vad dagarna går segt. Onsdag, hemska onsdag. Lite underhållning under "Nu jävlar" men så mycket roligare än så blev det inte! Nu är jag jätte trött, känner mig äcklig. Det ända jag vill är att få sova, men icke då..
Pea ligger i soffan och har somnat. Lillskrutt ♥

Saknar dig lilla du.

Klockan ringde kvart i sex, efter lite kompromissande med mig själv klev jag upp tjugo i sju. Jag började med att sminka mig, platta håret, packa väskan inför idrott och leta kläder. Jag väckte sen Nea lagomt till sju, därefter fortsatte jag med att packa väskan och sen satt jag mig ner för att kika på julkalendern tillsammans med henne, då jag faktiskt hade lite tid kvar innan det blev dags för att möta Lovisa. Rejält sömning och med en hals som värkte traskade jag och Lovisa till skolan. Där börjar vi med spanska, och eftersom vi är klara med allt blev det film, följt utav idrott. Jag var dock inte med, nu efter allt med magont har jag blivit hur förkyld som helst så vila var nog ett bra val. Det var en fri lektion så det spelar nog ingen större roll!
Fortsätter med svenska 10.45 sedan lunch 11.25. Under lunchen bestämmer jag mig för att jag måste hem och hämta tabletter och så blev det, jag och Lovisa fick springa, men vi hann. Mattelektionen började direkt vi kom tillbaka och Jimmy hade mötte med en från klassen och dennes förälder så Albin.W fick hålla i lektionen, ni kan ju gissa hur det gick. Jobbade någon? Nej. Filip rev ner bänkar, Albin jagade Albin.W, Simon bjöd på sång och Mathilda låg på golvet tillsammans med Hanna. Min goa klass som sagt! :) Mellan blev det rast och då blev det något slags "kirg" med pennor, alla ritade på alla, tjusiga blev vi! Sista lektionen börjde 14.20 och var otroligt seg. Karin hade genomgång om Romarriket i tjugo minuter, därefter återstod bara sextio minuter till. Vi skulle fylla i kartor på hur storleken varit under olika epoker (säger man så tro?) på Romarriket. Jag trodde ärligt att jag skulle dö. Filip sitter och skrattar så att jag inte kan hålla mig, Karin får spel och allting blir helt plötsligt jättekul..
Vi slutar inte äns en ynkast minut tidigare trots att alla är trötta och helt slut. Sista lektionen på dagen, sista veckan, klart man är trött.. Vid skåpet får jag inte komma in i mitt skåp för Albin springer förbi och smäller igen dörren, och jag är inte direkt den med världens muskler. Men efter många om och men blir jag redo för att gå hem och tar Lovisa i armen. Väl hemma har jag badat, suttit i soffan, tjurat lite grand, druckit och ätit barnmat. Vilket ledde till upptäckten av att ettåringar äter sjukt mycket mat.
Det som återstår utav dagen tänker jag ägna åt planering, julklappsletande, plugg, träning och ännu ett bad. Jag har ingen lust och känner mig som ett spöke.
Jag blir hemma med min lilla systeryster idag, det blir mys i dubbelsängen. Härliga tisdag, jag måste vara vaken för att hon ska somna, jag som är så trött. Stackars, stackars Emelie.

Dagens utmaning går ut på att jag ska tala om vad jag har ätit.. intressant?!
Jaja.. Jag har ingen vidare matlust för tillfället, men jag delar med mig utav det lilla och extremt dåliga jag ätit.
2 koppar kaffe, en som start på dagen och en nu för att orka med läxorna. Jag och Lovisa delade på en ogräddad lussebulle på HK:n, och där var allt jag ätit och kommer äta idag. Som sagt, matlusten är låg. Jag mår illa, och lider utav yrsel till och från. Läskigt.

Jag har dock sovit alldeles ypperligt inatt, men ändå denna yrsel. Jag somnade till Emil Jensen härliga sång - väck mig inte imorgon. Besrkiver ungefär vad jag känner för tillfället också.

Jag kör dubbelt idag - precis som i torsdags, utav samma anledning också.
Jag har svårt för att tolka dessa punkter, men jag förstår det som att detta handlar om pojkar? Ja så säger vi!
Jag blir så där extra pirrig i magen om killen är lång och jag redan från början tycker att han är lagomt go. En kille som pratar skånska är något extra. Niels Jensen - en skådespelare, blev jag alldeles tokig i som mindre. Ja, en skådespelare.. Skånska är speciellt för mig.




Som ung va han väldigt, väldigt gullig! ;D

Jag funderar på att sluta blogga.. det ända jag skriver är om, hur bra eller dåligt jag mår. Om inte sluta, blir det kanske en paus. Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv någonstans. Jag har fortfarande sidor utav mig själv som jag inte är riktigt bekant med.. Vi får se hur det blir! De gammla inläggen gör mig less, jag är inte samma Emelie som jag va i sommras, inte för tillfället. Jag är på väg någonstans, vart vet jag inte, men jag hoppas på att det är åt rätt riktning.
Hallelujah för min ångest!

Jag mår iaf bättre nu så här under kvällen. Jag har minst sagt haft en konstig dag, jag har bjudit på skratt, skrik och lite allt möjligt. Ibland kan det vara skönt att vara två, även om jag föredrar att vara ensam när jag mår som jag gör nu.
Imorgon är ingen vanlig dag för då är det Linneas födelsedag! En halva utav mig fyller tio år. ♥

Jag är trött, och så besviken. Vill helst bara dra täcket över huvudet.
Jag orkar inte, vill inte. Jag ägnar min lördag åt att.. försöka rycka upp mig, men i grund och botten är jag förbannad.

Jag har ganska lätt till att gråta. Ser jag någon som det är synd om (enligt mig), det kan vara på tv´n eller på byn, så börjar jag tjuta. Jag vet att när det var sånt liv om en våldtäckt.. den hade varit med i debatt på ettan och de kallade gärningsmanen för "Oskar". Det visade sig senare att det redan fanns en Oskar i denna "Linneas" klass, som var oskyldig. Folk började hota honom, vilket resulterade i att han fick, byta telefonnummer, byta skola och flytta långt ifrån sitt hem. Då kom jag ihåg att jag satt och hade jätte ont i magen och läckte en och annan tår. Jag kunde heller inte sova speciellt bra den natten.
Jag är alltså väldigt känslig när det gäller andra människor och deras missöden.
Jag tål ju som bekant inte att folk ljuger för mig, det är bland det värsta man kan göra! Dock gråter jag inte direkt om någon ljuger för mig, pytte lite möjligen. Jag blir istället förbannad då. Man får inte höra mig gråta, däremot skrika, gapa och skälla. Så gör Emelie.
Jag får ofta känslan utav att folk tror att jag är den lilla flickan man måste ta hand om, varför vet jag inte. Det gör mig lite irriterad, och fundersam. Jag klarar mig rätt så bra själv.

Jag vet knappt vad som finns att säga om min skola, mer än att den är rätt så liten med ca. 300 elever.
Om jag ska tycka något om den, så är det att ordning och reda är något som det är brist på. Det finns knappt pengar till att ge oss elever tillräckligt med skrivböcker och pennor. Jag vet inte vad som priorites högts här i Norberg, däremot kan jag säkert säga att det inte är skolan. Inte ungdomar överhuvudtaget. Om så skulle vara fallet, då har vi ruskigt lite pengar i kommunen..
Det är lite hur som helst med lärare och vikarier. Under höstterminen har vi fått ha en vikarie som inte kan ett dugg om att lära ut saker. Det blir mest en massa beräkningar på tavlan - färdiga tal med andra ord. Men för att klara det behövs det miniräknare och hjälp från elever. Är det så det ska vara? Vissa lektioner har kunnat försvinna då ingen lärare kommit. Jag tycker det är lite underligt minst sagt. Sen ser inte skolan så speciell rolig ut heller, det ser lite ut som ett hem för kriminella ungdomar. En viss sanning finns också i kriminella ungdomar.
Trots det är jag nöjd, men vissa om inte många saker kan förbättras!

Idag är det exakt sex månaders sedan jag startade denna bloggen - ett halv år. Det är ju nästan lite sjukt, sex månader är en ganska lång tid, men det känns inte äns i närheten som så länge. Så mycket som hinner förändras, något som jag också flitigt påpekat i många utav mina inlägg från utmaningen.
Lite kul att gå tillbaka och se.



Inte den bästa bilden kanske? Men man ser ju iaf mitt långa, eller längre hår, ljust brunt.

Jag är lite utav vilsen för tillfället.. jag vet varken ut eller in, men jag är glad ändå.
Det känns som om folk sliter och drar i mig från alla håll och kanter, men jag vill varken till höger eller vänster. Jag vill gå rakt fram. Lite som att gå under jorden, låta mig få koppla av alla känslor. För jag är trött på att känna. Det är inte jobbigt, det gör mig inte ledsen, men jag orkar bara inte just nu. Om det är någonting jag vill så är det inte att gråta, däremot att skrika. Slåss. Jag vill, jag vill, jag vill. Känner mig frustrerad över att tankarna far och jag, jag känner ingenting.
Jag vill inte vara negativ, eller verka dyster - för det är jag inte, eller kanske är jag det.. jag vet inte. Galet. Jag är galen och blir snart ännu galnare.

Jag ska iaf ta mig till skolan imorgon, jag har ett prov som ska skrivas, sen lär jag bestämma tid för spanskan. Det är bara att le och se glad ut, proppa i mig tabletter och genom lida dagen. Snart jullov. Till nästa år ska jag vara den där Emelie, som har ordning och reda, kämpar, står ut och gör bra ifrån sig. Som är nöjd, glad och positiv. Inte den här tjejen som jag är nu.



Det gör lite ont.
Jag vet inte vart jag har dig, fast att jag vet vart jag vill ha dig.
Du låstas som inget och jag står inte ut.
Du sa förut att du inte orkar, men varför fortsätter du då?
Är det här bara ännu en utav dina lekar, där bara du kan spelen?
kan du släppa in mig och förlåta allt som vi gjorde fel?

Jag säger hellre närmaste vän, men det är samma oavsett hur man formulerar det.

Min närmaste vän heter Sandra Brinksäter och vi har känt varandra ända sedan dagis. Men på dagis fick vi aldrig någon vidare kontakt, jag var istället lekkamrat, med hennes lillasyster och bästa kompisen hette Ellinor. Vi började i samma förskoleklass och ska jag vara ärlig så har jag inga minnen utav att jag äns pratde med henne då. I tvåan, trean någon gång började vi vara lite mer med varandra och därifrån har jag betydligt fler minnen. Ett utav dessa är stunden då vi bestämde oss för att bli "bästisar". Vi räknade till tre och konstaterade därefter att vi var bästistar.
Sen den dagen var vi väldigt tajta tills någon gång i fyran då vi gled isär. Kontakten mellan idag och då har inte varit något vidare om man ska jämföra det vi har idag.
Jag har alltid sett mig som väldigt lik Sandra och alltid trivts ihop med henne.
Jag vet inte när eller hur jag började se henne som den mest pålitliga utav vänner eller kompisar, men någon gång under våren eller sommaren detta år.

Sandra är en glad tjej, sprallig och lika speciell som mig. Hon är lik mig på många sätt och har ett liknande humör.



Jag har knappt bilder på henne, hon är lite som mig, icke förtjust i kameran.
Men här har vi en från ett utav våra äventyr, denna gången i Livsdal.
Plask i ån och fiskelycka.




Såhär mysigt kan det se ut när vi firar midsommar, tre dagar efter midsommar. :)



Eller såhär när vi planerat två veckor innan för.. Högfors-helg.

Vi är nog lika tokiga i planering och uppskattar ungefär samma saker. Det jag trivs allra bäst med är att alla mina sidor är accepterade, och de allra allra flesta uppskattade. Min stress är ingen kul egenskap, vilket inte jag heller tycker, så det kanske inte äns räknas?! Att jag är trött och lat vissa dagar, gör inget. Man kan vara lite hur som helst, det finns alltid förståelse och stöttning. Det här med att hålla kontakten eller umgås varje dag, som vissa måste göra för att känna att man inte förlorar varandra. Det behövs inte, det kan gå mer än vecka innan vi äns hör av varandra på telefon. Själv tycker jag att det är skönt, att veta vart man har varandra trots det.
Jag har världens tur som har en så fin människan som hon i min närhet. Därför känns det väldigt tomt när hon har rest iväg, och blir borta i två veckor. Nu har hon inte äns varit borta i en dag än.. så det lär bli en utmaningen det här.

Du är guld värd och så bra! Jag älskar dig. ♥

Min kärlek är mina nära - kärlek är lycka för mig, och mina nära är lycka för mig.
Jag släpper in väldigt få på djupet, där känslor existerar. Jag är lite en sån som stänger inne saker, varför vet jag inte, själv har jag alltid trott att jag är väldigt uppen, men icke. Detta ämnet skulle jag ha undvikit för bara fem månader sedan. Då folk som jag såg som nära, gled isär och sprang ifrån mig, nu har även jag hunnit välja väg. Vilket visar sig med facit i hand att vi valt olika vägar, så kan det vara.. jag tackar för det, och kunde inte vara gladare. Idag vet jag vad kärlek är och vad som innebär att vara lycklig.

Nu kanske jag kommer ifrån lite vad som egentligen var tanken med detta inlägg..? Men det är lite struntsamma. Folk, allra helst killar runt om en, i min ålder främst sitter jämt och klagar över att det är skit och förjävligt, för att det inte har någon tjej. Hur kan man må dåligt utan något när man aldrig mått bra med det?
Jag blir avskräckt utav sånt folk. Det verkar som om det bara finns att skaffa sig en tjej i deras huvud, och då spelar det ingen roll vem hon är. Bara omvärlden kan se det och bli lurad att du är lycklig. Kärlek, är kärlek och det händer när det händer. Den väljer dig, man bör varken vänta eller leta efter den. Lev livet och du kommer någon gång korsa vägen med din kärlek.



Nu får jag inte lägga upp bilder på Sandra menhär har vi en gammal.
Hon är en sorts kärlek.



Linnea en annan.
Mamma och pappa en annan.
Det finns fler, men detta får duga..

Jag skriver för två dagar idag, så kanske jag hinner klart till nyår. Känns bra så. Vill inte ha en massa gammalt som ligger kvar 2011.

Vad finns det att förstå?
Vad kan jag göra för att vi ska klara oss?
Varför ser du inte mig i ögonen?

Du ber mig att stana kvar och vänta lite till, men vad finns det att vänta på nu?

STACKARS MIG! Jag förblöder, känner mig yr och illamående. Jag var nära på att lägga mig på bänken ett tag, men istället ligger jag här hemma. Jag ligger och sjunger,  funderar och springer runt här för mig själv. Det är underbart.. om vi kunde bortse från smärtan.
Jag ska återgå till det jag gjorde innan, sen ska jag lägga mig ner.

Om jag var tre år yngre skulle du vara tjugo år äldre.
Jag fick aldrig dig.

Jag kan inte sova riktigt än så då skriver jag väl om min stil. Jag tolkar det som att det handlar om kläder, och vad är då min klädstil? Det vet jag inte riktigt själv.. men jag är ingen som följer modet precis, jag sätter på mig det jag trivs i och det som känns bra. Jag verkar inte ha allt för tokig klädsmak för jag brukar få höra att jag har fina kläder, så det räknar jag som lite så där positivt. Jag tycker bäst om att klä mig i midjehög kjol, tror jag..



Sådär skulle det väl kunna se ut kanske.
(känner såklart att jag måste försvara mig lite: jag har varken så bred röv, putig mage eller tjocka armar, lite "lösa kläder" däremot)

Min stil är normal vad jag fått höra från Lovisa, jag är varken emo eller fjortis. Så då säger även jag så, min stil är normal.

JA, äntligen, det går inte att beskriva lättnaden.. lättnaden över att veta att jag slipper stora val, den är stor. Jag slipper t.o.m prata med dig. Fy vad jag är glad!
Jag är högt och lågt idag, det känns bra och det går bra. T kommer fortsätta att vara i skolan eftersom att Simon behöver honom. SUPER tycker jag! Efter skolan var Saga här hemma, hon var alldeles, alldeles lugn och rödgråten när jag kom, men det blev det ändring på sen. När mat skulle ätas var det mycket roligare att skrika och vifta villt med ben och armar. Tröttjej, som somnade i vagnen direkt vi gick ut.



Jag packade ner stackarn, rätt ordentligt. Lite lik Sandra kanske? ;D
Men jag lovar att hon kan andas!



(här ser vi på bolibompa, och jag är jobbig med kameran! saga blev arg och jag blev glad)

Vi tittade på bolibompa sen, jätte mysigt. Bernad, den där isbjörnen som gymmer, dyker och allt vad han gör - den som ser ut som E. Som har försvunnit.. trist tycker jag, han var så jäkla go förut. Men men inget att göra åt, varför ska jag slösa energi på att tycka synd om sånt folk för?
Imorgon är det dag 4 och jag ska skriva om min stil, jag vet inte alls vad som är min stil. Vad innebär det äns? Vad jag har för kläder? Vilken attityd jag har? Vad jag lyssnar på för musik? Om vi nu säger kläder.. vad fan har jag för stil?! Allvarligt. Jag har ingen stil?!

Måndag med humörsvängningar från alla håll och kanter, jag är trött som få och vill helst bara sova. Men icke då! Jag ska klä på mig kläder och traska iväg för att möta Sandra alldeles strax. Det blev en sen natt med 1,5 timmar sömn. Vad kallar vi det för? Resultat blir iaf tjurig och överenergisk jänta. Bra eller inte beror på hur man ser det.
Jag räknar ned för BFM som jag kallar det, men nu börjar det kännas lite tajt om tid.. Aja baja! Detta är andra gången på kort tid som jag har den där starka nagel-bitar-oron.



Gullig unge :) Fyller ut med lite strunt så att det inte blir tråkigt och nu fick jag brått..
Obotlig tidsoptimist?

Kärlek är det bästa som finns och helt underbart när det funkar.
Fjärilar i magen och ett konstant leenden på läpparna, är en riktigt underlig känsla. För mig känns det både bra och dåligt. Jag blir alltid så nojig, och börjar hoppas en massa. Jag faller inte så lätt för killar, jag har svårt för att fastna riktigt för någon och är väldigt noga med vem jag släpper in. För mig är inte kärlek samma sak som kärleken till en vän eller familjemedlem - lite självklart, det är liksom andra krav som ska uppföljas och mer som står på spel.
Idag bryr jag mig inte så mycket i att träffa någon. Jag trivs utan krångel, killar i min ålder är inget jag föredrar. Ska jag ge mig på kärlek igen ska det vara tillsammans med någon som vet vad orden "jag älskar dig" betyder, även någon som kan visa respekt och vara ärlig. Oavsett vad det gäller. Jag avskyr lögner, av vilken anledning ska man ljuga?!
Jag vågar då inte avslöja vilken siffra jag föredrar eller hur långt upp jag tycker det är okej.

Jag är Emelie, en glad och bestämd ung dam som föddes vår/vintern 96 på Västerås BB.
Jag är en självständig tjej, med starkvilja och jag skulle nog även vilja säga att jag är självsäker. Jag går i åttan och har 1,5 år kvar utav grundskolan, en driven, målinriktad tjej beskriver andra och även jag mig själv som. Jag har drömmen om att få jobba med personer med psykiskasjukdomar, eller funktionshindrade. Något åt det hållet. Jag ger inte upp i första taget, att få kämpa är lite utav grejan för att man ska kunna vara stolt över det man åstakommit. Däremot kan jag bli frustrerad och lite galen när saker inte går min väg, men jag ger inte upp.
Jag är en funderare och tänker hela tiden på massor, detta kan göra mig väldigt splittrad. Jag värderar relationer högt - vänner och familj. Jag försöker ge så mycket utav mig själv och ställa upp så gott det går för mina nära. Dock är jag ingen person som bara ger och ger och ger, däremot kan jag vara för snäll på andra sätt. Jag har ett för stort tålamod och lite för lätt att godta andras misstag. Men när det kommer till andra saker, då kan jag ha världens minsta tålamod. Det beror alltså på vad det gäller.
Jag lever mitt liv efter vad jag tycker känns bäst för mig och strävar hela tiden efter att vara så rättvis mot mig själv som möjligt. Jag kommer att leva tillsammans med mig själv så länge mitt hjärta slår, därför förenklar det ju om jag kommer överens med mig. Men egoistisk är jag inte!
Jag gillar ordning och reda, egentligen är det livsviktigt för mig - jag mår inte bra i stök och smuts. Inredning är ett intresse som ligger nära hjärtat. Shopping, kläder, skönhet och träning är även de intressen. Även om jag inte är en människa som tränar extremt eller lever upp till något mycket aktivt liv, så gillar jag känslan utav att ha gjort lite nytta. Jag mår bra och tycker det är kul, men finner dock bara tiden och motivationen periodvis. Kanske blir det lättare lite senare.

Jag gör som alla andra - skriver "30-dagars-listan"! Denna är lite anorlunda gentemot de jag sett tidigare. Roligare! Jag kommer inte hinna klart innan nyår, men vad gör det?

Dag 1 - Presentation av mig själv.
Dag 2 – Vad jag tycker om kärlek.
Dag 3 – Min drömkille.
Dag 4 – Vad är min stil.
Dag 5 – Min kärlek.
Dag 6 – Min bästa vän.
Dag 7 – Min skola.
Dag 8 – Det här får mig att gråta.
Dag 9 – Det här gör mig svag.
Dag 10 – Det här åt jag idag.
Dag 11 – Min dag i detalj.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den frisyr jag trivs bäst i.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Saker jag ogillar.
Dag 17 – Det jag tycker jag är bra på.
Dag 18 – Min bästa födelsedag.
Dag 19 – Något jag saknar.
Dag 20 – Den här dagen för precis ett år sedan.
Dag 21 – Min önskelista.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Något jag önskar att jag gjorde mer.
Dag 24 – När jag är hemma själv.
Dag 25 – Det bästa som har hänt mig.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Mina favoritskor.
Dag 29 – Mina favorit smycken.
Dag 30 – Om jag blev tvungen att byta utseende med någon, skulle jag byta med..

Klockan tickar på och snart är det dags att dra uppåt.
Jag är trött, lite för utvilad kanske.. Jag har iaf plockat ögonbryn, smörjt in mig - allt jag inte hunnit med i veckan. Fy vad skönt!



Till och med fixat naglarna! Oj oj oj..

Jag är lite less och sur för tillfället. På mig själv. Känslor, hitoch känslor dit. Förhoppningar och konstiga tankar.

För en timme mådde jag som inlägget under, nu är jag klar med allt, har tränat och badat. Hur har jag hunnit?`Jag vet inte, men jag grejade det. Nu är jag trött, men varken arg eller stressad :)

Torsdag idag?! Jag är förbannad, arg, ledsen, förvirrad, arg, arg och arg.
Stressen är hög. Jag har sprungit runt tokig i mitt rum och plockat, det slutar med kaos. Jag trampar på väskan och mosar en banan.. i skolväskan! Jag skriker, sätter mig ner tjurar och tycker synd om mig.
Magen gör ont, och huvudet hänger inte med. Hallå prioriterandet, vart tog det vägen? Planerandet?! Ögonen svider, och engelskan är kvar att göras. Jag måste hinna träna och tvätta mig. Hur ska jag hinna och VARÖFR SITTER JAG HÄR OCH TJURAR?



Pappas kort sitter i datorn och jag bjuder på spänning.
Tjing tjong - nu väntar bad och en dos stress.

"Påven har predikat om hur han säger nej till homosexuallitet, abort, sex före äktenskapet och preventivmedel. Jag anser att dessa punkter kan stöta på problem inom en snar framtid, och försvårar att få nya medlemmar till kyrkan. Vår värld modaniseras hela tiden, allt fler börjar acceptera det nya, såsom annan läggning, abort m.m.

Jag tror inte att det finns många möjliga katoliker bland vår nya generation eftersom att den större delen har sex före äktenskapet. Det är alltså ungdomar som jag syftar på då, därmed är preventivmedel den bästa lösning på oönskade graviditeter, om så i nödläge en abort. Världen utvecklas framåt i en ny riktning och om inte katolikerna ändrar sina punkter kring dessa ämnen ser jag inte att att den katolska kyrkan kommer förbli lika stark."

Ett av två arbeten klara, det sista är en bit utav MVG stycket jag pysslat med under kvällen. Dessa är då mina tankar om den katolska kyrkan i framtiden.