EMELIEFANNY - BLOGGEN ÄR AVSLUTAD

För fem minuter sedan skulle jag ha slutat.. men huvudvärken var så stark, så den tvingade hem mig ynka två timmar före. Jag har ångest och dåligt samvete kring min frånvaro, som faktiskt är okej. Vilket Bosse inte alls håller med om, men nu är det ju så här att fakta, det är fakta. Att hålla på och hitta på att jag inte varit i skolan en hel vecka sedan vi börjdade, det finns inte äns ord till det!
Sammtidigt som jag ser ner på mig, vill jag ge mig en klapp på axeln för att ha grejat två prov med världens läskigaste hemikrani (migrän, dock låter det detta värre.. kanske vore något jag kan säga till Bosse?).

Insperation och positiv enrgi utav massor.. HÄRLIGT!
Jag är riktigt trött och mår dåligt, men vet ni?! Humöret är ändå på topp. Imorgon ska jag till skolan efter två dagar hemma, kul på sitt egna vis. Under kvällen imorgon är det även tjejkväll i Avesta, dit ska jag med Sandra. ;-D

Idag är jag stolt och glad över min mamma. Du är duktigt! ♥

Trött, ont, arg och besviken.

Huvudet är tomt och hjärtat skriker. I förtvivlan. Vad är det med mig som är så fel? Att ta att jag gör fel och få kritik angående mitt beteende, mina handligar och beslut, det är något svårt och stort - men jag kan göra det.
Men de gånger jag får ut för andras beslut omkring mig och du blir arg för att det inte passar dig. Förstår du hur ont det gör? Förstår du att jag börjar tvivla och söka svar i frågor som inte finns? Vet du hur trött jag är på att få ta större kliv och hur trött jag är på att springa efter dig? Hjälpa, stötta, glömma och förlåta.
Vart är min famn. Min skuldra, saknar ditt bröst att luta sig emot. Min kind saknar en axel att låta sina tårar rinna mot, snora, skrika och känna kärlek som är så stark att den gör ont.

Du trampar på mitt hjärta.
Du vet väl om att jag är vilsen, tom och förvirrad idag?

När ska jag få slippa ha huvudvärk? Aldrig?
En värre typ av skallebank började vid torsdagen och har inte lämnat mig ifred sedan dess. Nu har jag dock inte lika ont som annars, efter två ibumitin och en alvedon. Imorgon måste jag till skolan, trots detta och min värkande hals jag har ett missat matteprov och tänker inte missa fler prov!

Jag har gjort något så bra som pluggat idag - trist, men nödvändigt. Och något så tokigt som att ligga i soffan och kika på gamla julprogram.. Inte riktigt klok jag. Jullängtan är stor och stark.
Pepakakor, lussebullar, lucia, mörker ljus. Underbart. Mamma har förbud på att köpa hem köpta peppakakor! Usch..

Jag såg en pojke ida´ han hade lyckan i sina ögon
när våra blickar möttes, visste jag att en evighet hade börjat
Någonting stort, Någonting underbart.

Tre starka ord så var jag där
Dit drömmar aldrig styrt mig igen
Men du är verklig

Var försiktig med mig
Jag är trasig och du är hel
Om du stannar kvar och hjälper ska jag nog kunna lära mig gå igen.
Din närhet ger mig styrka
Luften från dina lungor ger mig syre

Igår tod du min hand och lät oss dansa in i en framtid tillsammans.
Är det försent att berätta att jag dansar likadant idag?

Jag är en person som väldigt lätt tröttnar på folk, som inte ger mig något tillbaka. Att ge hjälpa och få stötta människor är något jag älskar - kan jag hjälpa, gör jag det. Dela med mig utav mig själv är inag problem så länge den andre gör likadant.
Dock är jag väldigt krävande och vill ha uppmärksamhet, lojalitet. Får jag ingen respon, därmed märker att folk inte ger mig lika mycket tillbaka som jag ger till de, då blir jag lätt tjurig. Jag vill ha någonting i gengäld. Oftast..  Att bara ge och ge, och ge känns inte rätt, det är inget som jag föredrar. Det är för mig inte att vara sann mot sig själv.

Därför tänker jag låsa bloggen, för jag känner att jag delar ut mig själv på ett sätt som bara gynnar andra. Inte mig själv vilket är den stora anledningen till mitt bloggande.
Jag har inga hundra läsare inte äns femtio, utan bara några få, och det passar mig bra. Men nu är fallet så att jag bara vet om fyra stycken utav dessa, alla de andra är okända.

Jag tänker inte ge ut lösenord, men vissa undantag kan ske.
Hojta till i komentarsfältet om du är intresserad.

- 3 + 1,5 = - 1,5

Duktig som jag är så har jag tagit tag i mina skolarbeten idag, och bara gjort ingenting. Funderat.

Lördagsmys tillsammans med min älskade lillasyster, iform utav låtskrivande. Jag skrev, medans hon sjunger. Oftast. Nu trivs jag, när jag har min trygga punkt så nära att hjärtat kan känna och se. Ro i själen.

Den som har kikat in här under dagen har säker märkt att bloggen varit låst. Vilket ska göras om, den kommer förbli låst, känner inte längre för att dela ut så mycket av mig själv som jag har gjort. Säkert öppnar jag den sen igen - jag är ju som jag är.. Men, jag ska förklara mig noggrant i ett senare inlägg. Känns lite dumt att bara huxflux stänga ner.

Såhär mitt i mellan värmen och kylan, blir jag nästan alltid rastlös och sådär "humörsvängig". Jag längtar efter kalla mörka mornar, tidiga kvällar.. Mössor, vantar och mysiga halsdukar. Frysna tår, röda kinder och blåa läppar. Ljust och varmt eller mörkt och kallt annars får det bannemig va!
Om exakt tre månader är det julafton, julafton som jag ser fram emot enormt mycket. Hela december är underbar.

Det är hemskt att vara i skolan nu under de kallare tiderna. Vår korridor är kall som bara den och Karins klassrum är värre än värst. Jag som är fryssen utav mig trivs inte alls.
Min mage knakar, och sväller just nu. Illa, men tur för mig att hjärnan blir piggare i alla fall, vi har ju matte prov imorgon! Tidigare kändes det så där läskigt som om någon sliter i mig inifrån. Knepigt.  Väldigt, väldigt trött är jag och en svag huvudvärk har jag med..

Energi är inget som kommer som ett skänk från ovan, även om jag önskade det. Det går trögt och segt med det mesta idag. Denna helgen ska jag vila upp mig.

Dagen idag har bjudit på skumt humör från en riktigt knepig människa. Men nog om det.. Fokus på lektionerna har jag blivit ännu duktigare  med och det känns så bra med skolan nu.. dock måste jag lära mig att lägga mig i bättre tid! Har väldigt svårt för att få grepp och energi till saker i skolan, jag trivs inte alls. Jag lär mig som bäst hemma, tillsammans med min mamma.
Efter den långdragna skoldagen begav jag och Sandra oss hem till henne, där vi la oss raklånga på sängen. Murken uppfanns nämligen där.. ;-D Sen kom hennes pappa och skjutsade ut oss i skogen vid fyra och nu kom jag hem. Vi har plockat svmap, en hel del blev det. Min konstiga sida talar och kan meddela att det var så.. mysigt!
Jag hade sådan tur att Johnny skjutsade hem mig! :-) Skönt att slippa traska hem själv kan jag tycka..

På pricken 30 dagar kvar tills Ullared.
Jag och Sandra gjorde iköpslista idag, inte riktigt klar ännu.. ändå satt vi i 1 ½ timme.
Lägntar!

kylan har påriktigt börjat smyga sig på. Underbart! Längtan till julen är stor. Till mörka eftermiddagar. Tända ljus, varma kläder.

Jag är mitt glada, positiva jag igen - härligt! Dock är tålamodet inte det bästa när det gäller en viss person. Igår på HK:n fick jag ett litet "ilskeryck", med andra ord så fick jag nog. Att säga ifrån är en befrielse, likaså under so-lektionen. Lungt men tydligt, med ilskan inlindad!

Nu är jag helt slut. Jag har gått och gått idag och varit med om obehagligheter. Usch.. Men bortsett från det har dagen varit super, ;-)

Jag är så glad att jag har dig. En person lika tokig och uppåt som mig.
Du står ut med mitt knepiga humör och accepterar mina tydliga brister.
Du är guldvärd.

Snart dags att sova, ska bara borsta tänderna och kika klart på Filips och Fredriks program på 5:an.
Måndag med stor taikon-varning. Inte rolig med andra ord. Hoppas på bättre humör och enrgi imorgon.
Har i alla fall en rolig grej planerad för eftermiddagen imorgon - svampplockning tillsammans med Sandra. Tanken som slår mig är kaos och fridfullhet, men kul blir det.

Jag funderar igen på att låsa bloggen, ännu vet jag inte. Men har ingen insperation, känner mig mest less på människor.. Skit snack dit och skit snack hit. Jag kan nästan räkna på en hand vilka som inte håller på med såna barnsligheter. Minst sagt trist när det ska va så förbannat svårt att mogna..
Ingen respons heller, dock är jag inte så mycket för att "jaga" läsare heller.
Älska lika mycket bakom ryggen som framför - är det omöjligt?

Sätter punkt för svamlandet här, god natt!

Min förvirrning är stor just nu och jag ägnar mig till att fundera, som alltid vid denna tiden på dygnet.
Jag har väldigt svårt för att leva mitt liv efter mina egna värderingar och känslor. Hjärtat och förnuftet säger en sak medans tanken vänsterprasslar med det orelistiska.
De banor jag tänker i, som skapar en gnagande oro, stress och jobbig ångest: är de som säger titta här och där. Du har inte de som dem har. Så hur ska du någonsin lyckas? Just nu nöter min hjärna ut frågan om jag i framtiden kommer hamna utanför det socialalivet. En väldigt konstig tanke egentligen. Jag är som sagt speciell, lite svår hanterad men också väldigt anpassningsbar. Teorin bakom varför och hur jag skulle puttas ut från de sociala är att jag känner mig så mycket äldre än mina jämgamla. De allra flesta åtminstone. Jag tycker nämligen själv att jag har växt ifrån att ha som ursäkt att jag bara är ett barn, det är därför jag inte fattar de och de.
Så hur ska jag nu finna ro och lycka om jag bara tar ut olycka som kanske inte ens finns, i förskott?!
Jag trivs oftast med mig själv och är riktigt stolt över den jag är. Jag är bra! Det vet jag, jag vet att jag deler den åsikten med andra människor. Men hur många, lika många som hon som går förbi mitt fönster eller han som bor mitt emot min poslåda? Kommer det någonsin komma nya som kan se mig på det sett som jag och de runt omkring mig ser mig nu? Hur många kommer stanna? Att saker förändras med tiden, det är jag väl medveten. Det gäller även min oro som har tagit en ny riktning. I våras ville jag bara dra täcker över huvudet, aldrig mer ta ett steg, trycka på paus och stanna i mitt trygga bo, där jag skulle låta stora floder rinna ned för min kind. Jag var så rädd för förändring. Det fanns inget som sa att förändringar är härliga, nyttiga, bra och spännande. Tvärtom. Just vad det än nu gällande min oro. Nu är jag rädd att jag kommer stanna så här, att ingen förändring ska drabba mig. Om så, en negativ sådan som river ner och tar allt bra som jag älskar.
Min oro inför framtiden är anorlunda och jag är inte längre rädd för tiden längre fram. Utan vågar kämpa för den, se min ovishet som en stor möjlighet. Jag kan göra vad jag vill med mitt liv!

Jag vet att jag varken kommer finna ro eller lycka genom att tänka på saker jag inte ännu har en endast liten möjlighet till att påverka.
Lycka är att leva i nuet samt i den värld där hjärtat har lika stor plats som tanken och förnuftet.

Nu jäklar ska jag en gång för alla rycka upp mig och öpnna den inre dörr som jag hållt stängd. Där jag gömt min glädje och min energi. Jag ska öva mig på att både lyssna och se de tecken som gör mig blind.
Inte ta ut olycka i förtid, eller dra förhastade slutsatser.
Den dagen min mardröm blir verklighet kommer jag fråga mig själv varför jag aldrig tog vara på den tiden som va. Förmodligen kommer jag gå och ångra mig. Så nu ska jag börja leva här, inte fyra, sex eller tre år framåt!

Vart tog dagen vägen..? Redan kväller. Jag lider utav ångest, söndagsångest med förhoppningar för denna vecka. Den kommer bli en välbeöhvlig och härlig nystart. En pirrig känsla i magen! Mycket handlar om att prioritera och organisera, något som jag är galen i, dock inte lika duktig på som förut. Eller som jag hade önskat.
Morgondagen innebär skola och en massa pluggande - för mig själv. Härligt!

Vem har börjat bloggat? Jo, visst är det mamman min. ;-) (Kika in hos henne HÄR)

Jag har tappat min motivation och gud ska veta vad jag har letat. Under sängen, i kylskåpet och t.o.m i toaletten.. men nej, den är borta. Puts väck. Med eller utan motivaton, skolarbetena måste göras. Så det är bara att sätta sig ner, ännu en dag. Vart är den härliga känslan i magen och den mysiga tanken i huvudet?! Åh så trist..

För ett år sedan hade en förväntansfull och en aningen blind Emelie packat väskan för äventyr. En glad jänta med humörsvängningar som få, negativ till det mesta och naiv som bara hon. Jag kommer ihåg hur våldasmt jag fick trakasera mig med "det kommer att bli kul" för att ens förmå mig att kliva ur sängen den morgonen. Jag borde ha förstått, en klocka borde ha ringt och jag borde verkligen ha frågat mig själv, om det här verkligen var någonting jag ville. Men icke! Den där sista helgen som jag kände minsta lilla kärlek till det lilla hålet, blev den bästa tiden på den platsen.
Den människan som fanns vid min sida, den har aldrig funnits. Det var en skev bild, en fantasi över hur jag ville att det skulle vara. Istället för att öpnna mina ögon kisade jag varje gång jag blev sviken. För att sedan blunda efter den intensiva smärtan som kom som i en elchock. Inte förens nio månader senare kunde jag se och känna. På riktigt.
Ibland krävs det tid för att kunna förstå. Misstag är lärdom. En del utav den i alla fall.

Nu, när jag sitter här. Så känner jag först, min dunkande huvudvärk men också en glädje. Lika stor som mitt velande. Jag har ett sätt att vrida på saker så att jag ser de ur fel perspektiv. Det gör det väldigt besvärligt för att sedan kunna vrida tillbaka dessa saker till det normala. Så när jag tänker, ser jag saker utifrån: hur det borde vara. Istället för hur jag vill ha det och hur det borde vara för att jag ska må bra.
Att jag är en speciell människa är något jag har accepterat. Det känns inte lika läskigt längre, för för någon är jag speciell på det bra och avgörande sättet. Förvissa tvärtom. Vem vill vara som någon annan?! Jag är unik.
Jag har märkt att genom att förstå och se mig själv för den jag är, har jag blivit en gladare. Positivare männsika. En som har lättare för att glädjas åt andra människors, lycka, framgångar och lättare för att inte glädjas åt andras olycka. Jag kan helt ärligt säga att när någon annan lyckas så blir jag också glad.
Känslan och kunskapen av att glädjas för andra gör ens egen lycka större och starkare!

Jag har i stort sätt suttit fastklistrad med blicken i skolböckerna under dagen. Kul.. faktiskt! Med lite jävlar inama grejar jag det mesta. En inte så tokig vetskap. ;-D
Ett bad och ljuvlig musik väntar.

ÄNTLIGEN HELG! Kan det bli så mycket bättre?! Tror inte det.. inte just nu i alla fall. Denna helgen innebär en hel del pluggande. Har redan gjort tre sidor matte. Fortsätter dock imorgon, för nu är jag trött. Blir mer noggrant när jag har mer energi.
Mamma är ut på galej. Min fina, starka mamma!

Vilken pratsjuk och glad människa jag är idag.. kul.

Denna dagen bara försvann, tjoff, så satt jag och fyllde i reflektioner kring IUP och denna vecka. Denna dagen var verkligen skolveckans höjdpunkt - ny delkurs i so, "Så styrs Svergie." En stor kurs.. men som sagt en ny och det är härligt. In med det nya och ut med det gamla. Något som jag är väldigt inne på nu.
Vad bjöd torsdagen mer på? Sång och tjaffsande under lektionerna i stor de, vi är väl för härliga. Min goa klass som har börjat tunnat ur ordentligt! Lek med Sandra, även lite skvaller. BÄSTA ♥



Musiklektionen i måndags. Usch.

Grattis Denice som fyller år idag med. :-)

Vad är det med folk nu?! Bråk och tjafs om vart och vart annat.. drygt är det minsta man kan säga.
Onsdag i helvete, har jag precis halvvägs klarat mig igenom. Den lilla (?) biten som är kvar utav denna hemska dag som bara förstört gla´a besked. Den biten ska jag ägna åt mitt pluggande, som fått för liten plats i veckan.
Ska ge de spanska verben en ny chans tillsammans med min mamma, som så bekant är totalt värdelös när det gäller just spanska.
Vad mer? Jag är fruktansvärt trött. Plugg, bad och tv-mys. Skönt.. Två dagar kvar så är det helg. Ynka två dagar, det ska jag klara av, sen får jag äntligen tid till det jag behöver ha gjort. Sovmorgon och massor med sömn, lite bättre humör!

Dock innebär det att min nästa vecka får tillbaka "en bort tappad bit", eller hur jag nu ska formulera mig för att inte avslöja för mycket. Vad jag känner inför det är en liten knut i magen och krokben för alla känslor. Har varit så bra i veckan. Lugnt. Med risk för att låta tagen ur en diskmedels reklam så har jag varit harmonisk, så lycklig. Mig själv med andra ord!

Lite utav en bloggtorka.. Fungerar inte som jag ska och bloggen känns inte alls lika kul som förut.
Vad är det roliga med att skriva ut om sitt liv så att andra människor kan få döma?
Spekulera, medans de bara väntar på att man ska göra bort sig så att mina snedsteg kan rapporteras.
Tiden går trögt, så gott som allt går trögt.. jag återkommer när lusten faller in, kanske idag, varför inte imorgon om inte om en vecka. Jag vet inte. Det är i alla fall ingen idé att skriva när allt jag känner är ilska och besvikelse.

Sista gången jag ägnade en snäll och glad tanke åt ditt håll. Du är verkligen inte värd att slösa tid på.
Jag tänker spara min energi till annat än att önska och hoppas på att just du en dag ska vakna upp och förstå. Det lär aldrig hände och än så länge har livet fungerat bra utan dig.
Det finns inget hjärta att ge bort.
Vad är det för mening att ge om man inte får något tillbaka? Jag ser inte poängen i det. Så om jag ska vara ärlig, så släpper jag mitt hopp och låter dig försvinna ur mitt liv. Nu är jag fri från förväntningar. Fri från hopp. Fri från besvikelser.

GRATTIS ANNA SOM FYLLER ÅR IDAG OCH GRATTIS HANNA OCH MORFAR SOM FYLLT ÅR IGÅR! ♥

Stockholm igår alltså. Kul, men jobbigt som det alltid är att springa i affärer. Jag fick med mig lite hem. "Blusskjorta", två toppar, ett par rejälare tights och en jacka. Juste en bh också, turkos med svartspets. ;-D
Det blev inte lika mycket som jag hade trott, men vad gör det? Bättre med lite och mycket fint!
I övrigt känner jag mig less.. matt utav h*lvete, på folk. Lite taikon-varning. Men vad kan jag göra åt det? Inte mycket tyvärr.. jag får vara glad så länge jag själv inte är lika dum.

Den söta med ugglor och en likadan fast rosa med hjärtan har fått bli nya dagböcker. Supersöta!

Jag visste det. Innerst inne visste jag att de ord som igår klingade i mina öron, var för bra för att vara sanna. Jag var så medveten om hur lite sanning och verklighet det egentligen låg i de. Ändå valde jag att lita på de. Jag valde att tro på de och hoppas. Så sitter jag här som vanligt, ännu en jävla gång. Lurad, så arg så att tårarna rinner samtidigt som jag känner mig så dum.
En klump i magen och en konstig känsla. Det är bara att förstå att så här är det. Jag kan inte ändra på någon som inte kan offra någonting för mig. Det är ingen idé att förklara, be om lite tid, be om lite uppmärsamhet för jag får den inte. Har inte fått och kommer heller inte få den.

Så himla jobbigt, att allt är förstört bara. Att det inte alls blir som jag hade tänkt mig. Att det som jag sett fram till inte kommer bli som jag trodde, faktum är att det inte alls kommer bli något av det.
Det är inte bara jag som har ett hett temperament, det finns fler och du är en av de. Inte bara jag som kan göra fel, inte heller bara jag som gör fel. Men säger jag ett ord om hur jag tycker om ditt beteende då ska jag tänka till, för jag är inte så jävla trevlig, jag är inte så jävla perfekt som jag verkar tro. Tänk efter nu, har jag någongång sagt att jag är perfekt, att jag är inte är en satmara emellan åt? Har jag försvarat mig på ett sådant sätt och sagt: NEJ, jag blir absolut aldrig arg. Använder du det lilla du har så kommer du komma på att det är tvärt om.
Äcklig, oansvarig, dum, osmart.
Hjärtat tar stryk. Livslusten sugs ut likaså orken över att kämpa och sträva efter livslust. Tack, tack så jävla mycket för all egoism, all respektlöshet. Tack så himla mycket för alla gånger du trycker ner mig och sårar mig. Hur jag än gör blir det fel, vad jag än säger så lyssnar du inte.


Vad är det som är så fel med mig och vad är det som är så rätt med dig?

Sitter just nu med en hemsk huvudvärk, den ger inte med sig. Iofs har jag inte tagit någon tablet, men det känns onödigt och dumt.. Nu är det försent och sitter eller ligger jag still så känns det inte alls lika mycket så natten klarar jag mig igenom utan alvedon.

Jag har gett mig fan på att jag ska bli piggare nu. En massa vitaminer, samt någon äcklig "dryck" mot trötthet är min nya rutin att ta på morgonen. Hoppas, hoppas, hoppas att detta kan hjälpa nu. Annars orkar jag inte med skolan, för det är för jävligt att gå i skolan, vara trött, ha ont i mage-och huvud. Inte kul.
Denna vecka klarar jag i alla fall, för imorgon är sista dagen för min del. UNDERBART! Tur som jag har missar jag "bara" friluftsdagen, och jag hinner skriva prov i no. Skönt att slippa massa krångel efteråt.

Så himla skönt med kväller, onsdag är en jobbig dag, plus att det inte dirket var min dag idag.. Läsa bok och titta på "Kungarna av Tylösand" sen ska jag få sova. Äntligen!

Skolan är en jobbig grej just nu, men det är bara att kämpa på ändå. Vad annars?
Mitt bioligiprov om blodomloppet fick jag kika på idag, ett VG lyckades jag med. Helt okej. Lite trist bara.
Så var det den där so:on. Vilket trist sätt vi får lära oss det här med politik på - grupparbete. Jag vet att det är något man måste kunna. Att jobba i grupp, men det är så usch.

Förutom allt jobbigt har jag umgåtts med Sandra tills nu. En kortis, för vi båda har en massa plugg. Fika och promenad utomhus, skönt mot huvudvärken med!

Fyfan vad jag är trött och fyfan vad jag är less. Jag har lovat mig själv att inte gnälla, oroa mig, vara otrevlig, tänka negativt utan bara stå ut. Försöka. Vara positiv, men nej.. idag går det inte.

Sitter just nu med min mage som ser ut som en degklump, ont har jag, är kissnödig hela tiden. Så det blir en del springade på de äckliga toaletterna i skolan mellan lektionerna. Hoppas verkligen att detta går över snart. För jag vill inte vara så här tjurig. Som ett spöke känner jag mig. Matt på allt tjat och gnat. Hopplöst. Äckligt. Känner mig aningen rädd för mig själv.

Att släpa sig upp till farmor känns inte lockande, inte alls faktiskt. Men nu är det ett måste. Jag måste också ta tag i all jävla läxa. Tillsammans med lite hög musik kanske det går fort och blir kul.. man kan ju hoppas!

I musiken har vi börjat med att skriva på en egen låt, ett grupparbete.

- Hon skriker i all iver, river i byrår, dunkar huvudet i golvet, kastar tallrikar i taket.
Skriker åt sin make.
Stackars flickebarn till kvinna.
Hur skall hon orka?

Hur kul som helst är det har jag upptäckt, dock inte i grupp. Ensam ska man vara om låtskrivande.

Pappa kom hem idag, med omlindat finger. Klantarslet har skärt sig så illa att han fått sy i fingret. Lyckat! Imorgon åker de till Stockholm.. Imorgon, är det en dag närmare fredag. Två dagar till NO-prov. Fort det går - härligt!

Som sagt de få bilderna.

Vi bäddade med madrasser, täcken och en massa kuddar på golvet i vardagsrummet. Så vi låg framför brasan och kikade på tv, jäkligt mysigt! Becksvart blev det därför blev vi båda livrädda ner vi fick besök mitt i natta.. men det var kul de med. :-)
Under höstlovet när det är lite kallare och mörkare ska detta göras om och såklart när det är snö. Så himla mysigt!

MAUI från jysk har jag bestämmt mig för att köpa. Jag är helt galen i det, super fint!








Det ska ju göras om i mitt rum, ytterst lite. Nytt nattduksbord, tv-bänk och kanske en ny byrå.
Jag vill med ha en ny taklampa och nu har jag hittat en som hade en lite anorlunda design. Fin, tycker jag!

Nu ska jag ta tag i städning och röjning, det ska rensas i mitt rum. Sedan läxor.. KUL!! Ikväll lägger jag upp de få bilder jag har sedan fredagen.

Oj, klockan är redan sex och det är redan lördag. Inget känns så meningslöst som det här, helt slut är jag. Många fler dessutom. Det går för fort helt enkelt, det är både läskigt och väldigt jobbigt. Jag som brukar älska känslan av full fart, mycket att göra och vara smått galen i planering. Men icke. Som sagt det här är en klump i magen och en konstig känsla, inget annat.

Kortfattat om gårdagen som var rena rama mottsattsen, kul, mysig och bra. Dock så blev det tidig kväll, likaså morgon, men det gjorde inget. Nu är jag hemma, ensam tillsammans med mätta vargar, det betyder att ångesten är på topp. Tittopp! Skriker, bultar, svär, gormar. Huvudet är fullt utav anklagelser mot mig själv som inte är mina och hat. Mot de som bara ler, som inte förstår, som bara tycker och vill. Känner, men inte förstår.

Klockan är sent, men jag är en bloggoman.

På tvåan har det gått en film fram tills precis nyss. En invecklad, speciel och konstig sådan. Men bra! Hjärnan fick jobba, fler sånna filmer vill jag se.





Jag är förmodligen lite konstig och speciell, för jag hade inga problem med den. Tycker faktistkt om den.. Trots att den står lika utan budskap som den står med. Svår. Men så är det ju överallt. Svårt.

Så himla lyckad dag, som alltid när den tillbringas med den rätta personen. Glädje spridare. Lyckopiller! Jag kommer nog tjata om hur glad och tacksam jag är ett tag till, för jag är inte van vid att vara så här lugn. Slippa undra och tvivla. Det är underbart, men som sagt ovant. Stor lycka är det just nu!

Imorgon är det fredag, hjälp vad tiden springer iväg! Efter klockan tre får jag ledigt och helg.

Under kvällen begav jag mig ut på en promenad, en kort sådan på endast 20 minuter. Men det är i alla fall någonting! Så har jag hunnit med städning utav mitt rum, för att jag ska kunna sova i mitt rum ska det vara rent och snyggt. Så plockning, vikning utav kläder och att bädda om har jag ägnat min kväll åt. HÄRLIGT!

Nu är tv, sedan fixa det sista på H&M beställning sen sängen - sista "skolkvällen idag".

Lite nytt från H&M ska jag klicka hem ikväll, kring tusenlappen tänker jag hålla mig. Sen låter jag mig spendera två tusen då vi ska iväg och shoppa nästa vecka. Så är det Ullared om femtio dagar.
Jag är i stort behov utav nya kläder. Nytt, massor utav nytt vill och ska jag ha. Varmare kläder är ett måste nu när kylan har krupit sig närmre oss.

Tiden går så fort. Idag är det en månad sen jag satt med en klump i magen i undran om hur det skulle gå med skolan. Igår skrevs första provet i årskurs 8. Galet är det faktiskt. Det gäller att fokusera, och prioritera för att hinna med. Lite klurit innan man fått komma in i rutinerna igen.

Skolan känns trist, men trots det har jag både orken och motivationen kvar. Till att kämpa. För mina betyg. Precis vad jag ska göra, jag tänker nämligen sätta mig ned med engelskan och fysiken. Sedan åka hem till morfar och plugga matte, om jag hinner.
En kvällspromenad på det kanske?! Jag brukar aldrig komma iväg på någon promenad, fast att jag både säger, tänker och vill det. Men ikväll så, kanske.

Sandra ligger hemma med huvudvärk, så krya på dig nu vännen. ♥