EMELIEFANNY - BLOGGEN ÄR AVSLUTAD

Jag har hunnit stressa ihjäl mig nästan tre gånger under dagen, fy på mig. Det är inte bra, jag blir heller inte trevlig. Tvär och en riktig prioriterare.
Jag har handlat, trosor, toppar och en kjol. Midjehög såklart. Tokälskar modellen, super skönt - slipper man visa magen :) Även en present eller julklapp till Linnea, vi får se vad det blir. Supersöt i alla fall! Det blev lite bråttom och stress i slutet, om vi skulle hinna till bussen eller ej, så vi bestämde oss för att käka. Helt okej kebabsallad, vi fick lite tid över efter käket så jag hann springa in på coop och köpa mat. Kiwi, gröt, smoothie (barnmat, yes!) och present till lilla Tusse som fyller imorgon. Jisses vad folk stirrade på oss.. fördommar kanske?!
Jag har haft kanon lektioner idag, det måste tilläggas. En vikarie under so och svenska lektionerna, helt klar underbar var han. Matten var go den med. Hihi!

Nu ska jag träna, bada och sedan fixa väskan, DH avlsutar kvällen. Idag mår jag så bra.
Du får mig att må bra. ♥

Imorgon är det den sista november, och på onsdag fyller Tusse år. Sex hela år! Svårt att förstå att tiden har gått så fort och att det faktiskt är så lång tid. Det är stunder och minnen som jag knappt kan känna en närvaro utav längre. Minnen som jag inte längre, kan se, höra eller förstå. Tiden går fort som sagt.
Jag har alltid sett mig som liten och en tjej som folk ser ner på, automatiskt beronde på min ålder. Men icke då. Nyligen har jag fått min ålder efterkallad annat än liten - ung är ordet och det låter nästan bara för bra. Till och med jag själv ser på mig med allvarligare blick, lyssnar noggrannare och låter mig ta den plats jag behöver. Känns väldigt tryggt att jag precis blivit ung, jag har en bit kvar till vuxen, ännu längre till gammal. Jag är fortfarande tonåring och det är även det skönt.

Tänk att man kan vara rädd för livet? Det kan jag med vara, men egentligen är det väl det som är det bästa, det alla blir deprimerade över. Att det inte finns någon speciell mening med livet. Inga regler för hur du ska jag göra med ditt liv.
Du kan göra vad du vill.
Att ha möjligheten till att forma ditt liv till det du vill, det är en riktigt härlig känsla. Det är först du tar kontrollen över dig själv, din framtid, det förflutna som livet kan börja.

Aj aj, vilken värk i magen - muskler! Jag är lagomt mör i kroppen, en inte allt för vanlig känsla, men härlig.
Trött är jag, vilsen, glad. Jag flänger runt och flyter med, linjen känns väldigt skör och det är svårt att hålla balansen. Jag är inte riktigt ännu någon vidare lindansös.

Jag skulle fixa hit en gammal design (ja, gud vad jag håller på!) men det gick inte så bra.. det får jag fixa med senare. Så länge kör vi på en standard.

Jag klev upp klockan sex idag, jajemänsan. Somnade tre men uppe pigg och glad redan då. Jag är inte alls trött, mest bara laddad och positiv. Det känns härligt med måndag, det är snart jullov och det, det känns riktigt bra! Jag har börjat använda repliken "känns så bra" i mitt huvud,  väldigt ofta och väldigt många gånger nu på sistone. Så är det också, bra. Magen förmedlar att det är bara att köra på.
Jag är egentligen trött på en massa saker och skulle helst utav allt bara vilja skrika av mig och få förklara. Men det hjälper ingenting, inget att hänga läpp för heller. Alla kan inte ha samma värderingar. Du har gjort ditt val, vilket jag tycker var gjort på fel sätt och skulle gärna få svar på varför. Eller hur du själv skulle känna dig i liknande situation. Samtidigt vet jag att det som sagt inte tjänar någonting till.. du är du, som tar saker väldigt lätt och kastar omkring människor som vantar. Medans jag är motsattsen.

Härlig lördag! Promenad efter frukost, vila och sedan ut igen.
Jag följde med mamma ut en liten sväng på julskyltningen, det är så mysigt. :) Jag känner mig pigg och kry. Har dock hostat mycket inatt. Men det är nog inget att ora sig över.
Jag är galen i barnmat och tycker det är supergott. Lite konstigt? Vissa tycker det är gulligt, så deså. Därför har jag fyllt på både kylskåp och skafferi med nytt. Enkelt.
Under kvällen har jag och Linnea tränat järnet, spelat wii fit plus med andra. Det är faktiskt jättekul och fyfan vad det tar! Jag gjorde någon övning igår där man ska dra upp knä och armar så de möts, det känns kan jag lova. I magen.

- 3 cm i midjan och 3.7 i kilo borta. 

Det här känns bra. Jag vet att jag egentligen inte borde vara glad och peppad. För det här kommer bli drygt.
Men det känns bra! ;D

Jag vet att jag lagt upp denna bilden förut.. men upptäckte nyss att det ser ut som om Saga vinkar.
Jättegulligt! ;D

Jätte härligt, med en liten tillbaka till livet dag. Jag var tjurig, och kände mig besviken, men även lite vilsen. Så kan det vara! Det blev bra sen när odågan försvann. Jag höll på att somna på Håkans lektion (IPS, otroligt seg sådan). Mathilda passade på att blunda lite, även jag..
Eftermiddagen har flytit på, eller rullat, jag vet inte riktigt. Fort gick det även om inget speciellt hände. Två måltider i sängen och sysselsättning utav SVTplay. I Anneli, väldigt underhållande. Skönt, för jag var så trött. Min lathet uppskatades likaså det lilla spa som blev. ;-D Jag är återigen hel. Jag har fått min dos utav lugn, och glädje.

Nu är det alltså kväll.. Jag är nybäddad, höll jag på att skriva, jag är avklädd och tokigt nog redo för säng, imorgon är jag redo för en riktig pluggdag. Det känns inte ett dugg surt, ska man komma någonstans måste man också slita.

Tjoho! Vad bra jag är, eller kanske mer glad? Eller båda delerna! Jag är supertrött, mår illa och har ont i magen. Men vet ni?! Det gör INGENTING. För imorgon ska jag komma iväg ut i livet igen. Har kännt mig så äcklig, nästan så att jag trott att jag skulle växa fast här. Men icke då! Skola, umgås med en saknad människa. Jag använder vartenda ord som kan förknippas som överdrivet, lögn och som förknippas med "bara en fasad". Det känns toppen!
Jag vet inte om jag ska säga lycka, men glädje är det iaf. Idag är jag mig själv och jag har då saknat mig riktigt mycket.

Jag är helt tokig, och växlar mellan nått botten till klättrat till toppen.
Så länge det går framåt och till det bättre klagar jag inte. Fast det gör jag ju visste.. jag klagar mycket och ofta.

Jag har fatkiskt redan klätt på mig, eller av mig, det beror på hur man ser det, inför sängen. Jag ska borsta tänderna, tvätta av mig, packa väskan läsa svenskaboken, plugga engelska glosor.. hm, med andra ord blir det en tidig kväll - klockan nio, tio senaste.

Godmorgon!

Jag är ny badad och på bra humör. Superbra! Ibland måste jag känna mig halv och tom, för att må bra igen. Jag är lite piggare och imorgon drar jag till skolan. Det känns inte ett dugg trist.. jag har saknat det! Jag får träffa Sandra, som jag inte sett på lääänge. KUL!
En annan glad nyhet är att jag tappat tre kilo sen i förrgår!! Nu mår jag dock illa, och jag tror att jag kommer spy upp frukosten. Jag lyckades få på mig mina pyjamasbyxer som var första målet. Jag behövde inte pressa mig i dem, de gled på ändå. ;D Hur jag motiverar mig? Tar fram för små kläder, eller så köper jag för små kläder. Testar man det, då har man något konkret att gå efter. Sen blir jag oftast jätte arg och ledsen och det är väl just för att jag känner mig så jäkla tjock då som jag klarar av att fortsätta. Men jag om någon har gjort jätte fel med mat. Det är inte alltid lätt, men kul och iaf så mår jag mycket bättre.

Huvudet är lite fullt för tillfället, magen pirrar.. jättehärlig känsla!

Jag var bara halvvägs ner mot botten
När jag trodde jag hade nått den

/ Håkan Hellström. 

Det känns som det stämmer just nu. Jag kommer falla tyngre och djupare. Snart. 

Du är det säkraste jag har. Bara att inse att jag har dig får mig att stå ut.
Vissa saker kan man inte förklara i ord. Ibland känns det bara bra utan någon specill anledning.
Jag har det bästa man kan ha - en syster.
Banden är en trygghet, och att veta att jag alltid kommer ha en möjlighet att vara en del utav ditt gör mig stolt.
Du är så jäkla klok! ♥

Jag känner mig just nu helt klart bättre. Dock en aning trött, än mer less när jag kommer på att halsen kommer vara elak imorgon. Som sandpaper när man ska prata. Jaja.. imorgon fortsätter jag med det jag gjort idag.
Jag håller på att fokusera mig på att lägga ner tid och energi till sånt jag tycker om. Göra vardagen lite roligare. Testa nya saker, inga stora. Inte alls. Men det är kul för det!

Jag är alltså sjuk då, för er som har missat detta. Sjukt, känns det komiskt nog, att jag lyckas dra på mig en massa skit. Jag har inte heller fått så mycket sömn under natten, vaknde därfär kring ett. Fortfarande inte riktigt vaken. Så himla trist, imorgon är det prov också, men jag är inte säker på om jag återställd tills dess. Vågar man då stanna hemma? Eller försvinner proven igen?! Syftar då på om det slarvars bort när jag gör det senare vid en IPS.
Jag väntar fär tillfället på att mamma ska komma hem, så att jag kan sätta igång med maten. Jag ska prova något nytt, enkelt och nyttigt. Hoppas på att det blir lyckat, men vi får se. ;D
Jag visar senare hur det blev.

Så ska man ju ta tag i religon, svenska samt matte. FY! Inte roligt när det känns som om huvudet ligger i frysen, eller något. Helt nerfryst. Förstår inte, vill inte heller förstå något idag.

Bli medlem på gratismakeup.se

Blogg.se krånglar, jag kommer inte in på min egna blogg eller andra bloggar som bloggar på blogg.se.. Trökigt.

Helgen lider mot sitt slut, om den nu inte redan är slut? Det har varit en skön och avstressande helg. Jag har liksom kommit ikapp mig själv och låtit mig beundras utav min styrka och vilja. Jag har inte gjort något skolarbete, bara lita grand idag. Start inom både religon och svenska. Det känns bra, både att ha lagt detta åt sidan och vilat ut, sammtidigt som det känns bra att ha kommit igång.
Men om jag blev utvilad vette tusan, jag är trött och känner mig halvt som halvt okry. Jag är påväg att åka dit på en sådan där sjuhelvetesförkylning igen. Så innan sängen ska jag packa väskan med nyttiga prylar för att orka stå på benen. Det känns bra med en ny vecka, nya möjligheter. :) Närmare första advent, jullov och julafton!

Pannkakor till frukost, taggtråd i halsen.. KORT HÅR! Jag är fortfarande ovan, men det blev ju skitfint med morgon frillan!! Inget slickat, lite bus i håret. :)




Nattlinne och väska från H&M, 129 respektive 399.

Jay röker hash och folk "tycker synd om honom".
Synd är det att han fortfarande har problem, men gör man något sådant ska man också kunna stå för det. Synd OM honom för att han röker, eller att det har kommit fram, att det står i tidningen.. det är det inte! Gör man något får man också stå-och ta konsekvenserna för det. Han är en ofentlig person nu, då får man också räkna med att det kommer ut. Knarkar man så knarkar man. Man har alltid ett val. I nittionio fall utav hundra och han har gjort sitt. Sen har inte jag ett dugg med hans val att göra och han får väl röka vad fan han vill.
Han är hur jäkla duktig som helst på det han gör - att sjunga. En röst som ingen annan äns kan jämnföra sig med. Vad han gör på fritiden har egentligen ingen annan något med att göra. Det är ju inte så att han försöker få med andra på det tåg han kör. Därför borde det inte påverka hans röster negativt, tyvärr kommer det säkert göra det..

Jag är nyklippt, håret är superkort tycker jag, men jag är nöjd. Kanon blev det. Precis som jag ville ha, dock kommer det ta lite tid att vänja sig vid detta.



Hon klippte håret efter denna bild, som även var den jag fastnade för när jag bestämde mig.
Tjockare, fräschare hår. HÄRLIGT! Kul att jag vågade. För igår hade jag ont i magen och var riktigt osäker.
Men det växer ju ut vilket som.
Jag ska bättra på sminket sen ska vi upp till farmor..

Jag ska snart lägga mig ner i sängen, visst är det tidigt men jag är omänskligt trött. Jag har nya Cosmopolitan som jag ska kika lite i, men innan det ska jag köra ett litet förhör av engelska glosorna tillsammans med pappa en gång till. Om inte två.. Denna veckan hade vi 37 st ord, det är lite skillnad sedan förut. I sexan hade vi 20st ord, och innan det hade vi 10. Nu när vi har Mattias i engelska har vi läxor varje vecka, men det är både bra och nyttigt!
Fast imorgon tror jag faktiskt det bara blir film och muntligt förhör på 3 stycken ord utav dessa 37.

Jag har fått höra fina ord om mig idag; Att jag är en driven, målmedveten tjej med ambitoner.
Kul! Jag tar åt mig och njuter utav detta, koll på läget fick jag även bekräftat att jag har. Det är ju så jag är, egentligen.
En planerare, jag gillar rutiner men gillar att ha chansen till spotanitet också.



Jag spelar Markus Krunegård i lurarna just nu, och jag undrar om någon vet vart man kan se om han kommer spela något framövet? Jäkligt sugen att se honom.. hm, ja eller lyssna kanske jag ska säga. ;D
Kanske sällskap av pappa igen?! Det gör mig inget, jag gillar inte stress. Blir rent utav galen utav det, så att åka med någon annan kommer egentligen inte på tal. Om inte Sandra, men hon lyssnar inte på så mycket musik. Absolut inte på sån som jag lyssnar på..! ;P

Imorgon är det fredag igen, veckorna går super fort nu. Härligt tycker jag. Jag får ta hem mitt bord från träslöjden imorgon, hoppas jag iaf för det är klart. Men idag är d et torsdag - utvecklingssamtal stod på schemat och så blev det! Det gick jätte bra, jag fick lite skäll eller om jag ska kalla det råd kanske? Vi lyckades räkna ut att jag lägger ner 20 timmars jobb (skolarbeten) på fritiden, dock räknade vi inte med helger så vad kan det bli.. 27 timmar? Ett deltidsjobb fick Jimmy det till och jag vet inte, kanske är det samma sak?
Annars så har dagen rullat på. Jag blev små tjurig och rent utsagt förbannad på idrotten. Killarna ljög och Uffe vägrade lyssna till oss tejer.. FEL. Som tur var blev det bra ändå, och jag stog ut. Kul blev det till och  med. :)

Har man levt i fjorton år har man inte mycket till livshistoria, men jag tänkte att det kunde vara kul att börja från noll. Berätta om utveckling som person, framsteg i skola såsom misstag. Nästa år fyller jag på med vad som hänt under de 365 dagar sedan jag skrivit detta.



Våren nittiosex, den fjärde mars föddes en lite flicka som skulle fått namnet Miakela dock visade hon sig vara en liten Emelie. I andra namn har jag fått namnet Fanny. Som liten har jag fått höra att jag var en lugn flicka, envis, glad och snäll. Trotsåldern är ju en ålder försig och har inget med personligheten att göra, men visst var jag dum och trotsande. Mesta dels har jag nog varit en lugn liten unge. Något som senare skulle ändras.. 
Vid tre månaders ålder lärde jag mig att sitta.
Den människa jag är idag, just nu i skrivande stund kan man mycket väl känna igenom i den lilla dam som jag var då. Det allra, allra första jag sa var pappa och sedan mormor - momo. Min kära morfar fick namnet moffa. Två stycken underbara människa. Vilket jag med hela hjärtat också menar. Jag har de två att tacka mycket. Allra helst min mormor, som faktiskt var min allra bästa vän. En person som jag idag kan känna igenom till en viss grad i. Vid sex års ålder fick jag veta att min allra finaste, närmaste släkting (borträknat från familj) var sjuk. Jag fick veta detta före mamma, vilket är en liten historia i sig, vid det tillfället trodde jag att det bara var något tillfälle. Vilket jag senare skulle få bevis på att det inte var. Cancer tog hennes liv, endast femtiosex års ålder. Det kommer alltid vara ett mysterium för mig varför just hon skulle behöva försvinna från mig. En stor trygghet. Folk måste dö för att vi andra ska kunna ta vara på våra liv. Grymt, men det finns något i det.
Efter mormors död, gled jag och morfar isär. Under en tid, idag har vi kontakt, jag tar dock avstånd från hans nya liv. Ett val som jag har gjort, och någonstans förstår han mig. Om det är i hjärtat, eller huvudet har jag ingen aning om. Anledningen till att vi gick från bästa kontakten i världen till den minsta jag någonsin åskådat, är att jag skrämmdes utav ett hem som fyllts utav två person. En mormor och en morfar. Att det nu var tyst och tomt, gjorde ont i mig. Hade jag stannat hade jag förmodligen gått sönder.
Det där med vänner och kompisar var under en tid en enkel sak, medans det sen övergick till svårt. Första året i mellanstadiet började med, uppbryt, osökerhet, bråk och tjafs. Till sexan jämnade det ut sig och vi blev en enda stor, härlig grupp - ett gäng goa människor. Vart de idag befinner sig, det har jag inte en aning om. Vissa har blivit, svin, andra har börjat växa baklänges. Inget att göra åt, alla förändras, det har sinna för-och nackdelar. Jag kan stolt säga att jag ALDRIG under denna bråkiga tid mobbat någon. Däremot har jag nog som många andra ängnat mig åt fjanterier inom små tjejgrupper. Av misstag lär man sig!
Hur gick det sen då?
Genom Lovisa träffade jag Sara som jag hängde ihop med, om jag ska utrycka mig rätt. Vi blev en liten umgängeskrets om tre stycken. Som ägnade sig åt skvaller och mycket annat.. Det finns inte så mycket mer att säga. Jag trodde att jag levde i en dröm. Sen visade det sig, när jag fått upp ögonen att det aldrig varit min dröm. Det har aldrig varit i närheten av mina drömmar.
Till sjuan var det bara jag och Lovisa som höll ihop. Jag var dum och naiv och rycktes helt enkelt med. Jag tänker inte säga att jag inte valde att göra det jag gjorde, för det gjorde jag! Däremot, har vi alla något eller någon vi är väldigt svaga för. Jag började tillbringa helger borta, lyssna på annan musik, prata anorlunda och gömma mig utanför allt som egentligen var jag. Jag vann mycket som jag senare förlorade. Förlusten var absolut till min fördel. Det ser jag idag. Jag har alltid haft kul tillsammans med Lovisa, vi umgås fortfarande och vi har fortfarande kul tillsammans. Även om jag nu inser hur fel vissa saker som jag gjort varit. Kommer jag inte ångra det, det tjänar ingenting till när jag inte kan få de ogjorda. Det kändes så rätt just då. Det säger inte att det var rätt - men för mig kändes det rätt, det står jag för lika mycket som jag ser snedsteget i det! Jag kommer dock inte berätta om något utav detta. Inte under några som helst omständigheter. Även om jag står för det, tror jag inte folk som läser kan hålla sig ifrån att döma, stämpla och lägga mig i ett fack. Och det tycker jag vore väldigt trist.
En tid med elände, efter elände tog vid i början av december förra året. Det känns fel, men det är rätt - ätstörningar. Hårt, kallt fel och läskigt.. det sticker i min tunga när jag laddar för att säga det. Trots att jag aldrig har velat släppa taget om denna, "HAN" Ana, älskade, ja många namn har den haft, så har jag alltid vetat att det varit fel. Det går inte att beskriva hur det känns. Man slits mellan liv och död, det värsta är att man liksom fastnar i helvetet. Är en känsla tillräckligt stark väger den över vad huvudet säger. Det var just han. Han var stark och sanningen det rätta. Även om vintern var piss, med det ständiga frysandet, tappande av hår, ont i ben, muskler, huvud. Sömnproblem, ångest. Så var sommaren värst. Bland det värsta som jag gjort. Idag är jag världens duktigaste. Jag äter utan ångest, men räknar kalorier, planerar mina matintag dagen före, med miniräknare. Väger mig varje morgon, eftermiddag och kväll. Sammanlagt tio gånger. MEN det viktigaste; jag mår så mycket bättre! Det är ett beroende och en sjukdom, även om jag inte varit direkt smal någongång. Sommaren lärde mig mycket annat och blev en vändning i andra gerjer än bara detta. Jag lärde mig hantera kriser, ångest och oro. Att bli självsäker och fick se vad en viss person går för. Lärorikt. Något jag idag är glad för, men då dränkte i tårar.

Nu går jag åttan och har nästan exakt 1,5 år kvar i grundskolan. Jag är fokuserad och strävar hela tiden efter mina mål. Jag har bytt ut mina förra kompisar mot en vän. En person som jag trivs med, älskar att umgås med och som inte tillåter mig att behöva oroa mig över om denne talar sanning.
Lycka för mig handlar inte om antal, utan om kvalite. Känns det rätt - ja, då är det oftast rätt.. för just dig.
Jag är positiv, glad, allvarlig, en tänkare, vissa humörsvänginar. Jag kan växla från framåt till att gå bakat och tjura mig genom timmar. Jag jobbar på det och jag är kanon duktig. Speciella intressen? Hm.. ja, inredning, kläder, skönhet. Mer finns, men jag är dålig på att komma ihåg sånt när det gäller. Vägen fram till idag har inte varit rolig jämt, inte heller lätt, men det är de små sakerna man får glädjas åt. De få stunderna av äkta lycka som får en att fortsätta vandra.

Stav fel finns säkerligen i massor, jag har slarv skrivit, men rättar lite senare.. :)

HUR KAN BESÖKARNA VARA FLER ÄN DE SOM FÅTT LÖSERNORD?!
Jag blir snart galen på det här..

Idag behöver jag något som får mig att stanna kvar i den positiviva sfären (ingen aning om vad det betyder, men jag låter så klok när jag skriver så, så då gör jag det!).
Jag är jätte trött, både fysiskt och psykist. Kanske mer less på det psykiska-planet. Trist är det iaf. Det är förmodligen bara den här veckan, men det blir inte lättare för det. Inte roligare heller. Kämpa på, bita ihop och stå ut. Det ska jag, för det kan jag!

Läste nyss en blogg där det stod; "Just nu håller jag på att städa. Inte dammsuga och så, för det ska jag göra närmare jul". Är jag knäpp eller är det inte snuskigt att inte dammsuga förens närmare jul, som det är över en månad till..? Usch, tycker jag. Lortiga golv och skitiga strumpor. Inte hygigenistk.



Gammal syskon kärlek bjuder jag på, nu när det är brist på bilder..

..det är frågan!
"Det är något som jag gör för min skull.. men det verkar som om jag inte kan skriva utan att bli sur, trött och arg när allt misstolkas. En fundering hinner gå ett helt varv innan den når mina öron, vilket innebär att den hunnit bli sanningen. Rykten, lögner. Kalla det vad man vill. Det har iaf gjort mig fundersam, det har slitet på det roliga med att dela med sig. Att dela är att ge utan att få. Om så få, är det rent ut sagt skit tillbaka.
När jag låste hade jag planernat att kunna öppna upp här igen, då jag blivit lite stadigare och lärt mig gå förbi en massa strunt och irriterande grejer. Dock vet jag inte om jag kommer kunna det. För det är gamar som läser. Folk som suger energi bättre än vad vampyrer suger blod. De som luskar ut negativa saker, bygger påståenden ur texter som är så oskyldig att en treåring skulle kunna läsa den. Känslor, åsikter, tankar och funderingar vänds upp och ner likt en pankaka som skickar alla goda till helvetet. Jag får inte må dåligt utan att någon ska slå på blåljusen på den gulabilen. Det blir rörelse på den sida man trott varit död och cirkusen är på besök i mitt liv. IGEN. Folk är som galna. Blir som tokiga för minsta lilla grej.
Jag kan inte tänka jag, utan att tänka vad kommer de tro eller säga. Hemskt, men sant.
Elefanter, girafer, apor och krokodiler. Rena rama djungeln. Klumpiga, stressad, vissa till och med höga.
Jag har inte speciellt svårt att stå på mig och mina åsikter, men det är riktigt svårt när det man lever för, eller efter pekas ut som fel. Jag kan inte rå för vad jag känner, däremot har jag ansvar över mina handlingar. Bloggen tar upp mycket om känslor, där släpper man ut ord som tynger. Verkligheten, är där jag tar ansvar över mina handlingar. Folk måste förstå att det som är skrivet inte behöver betyda att man handlar efter det."

Denna texten hittade jag i mitt arkiv. Lite grand stämmer fortfarande, vilket som så delar jag iaf med mig utav den.

Det finns de lögner som är till för att skydda de vi älskar, och sen finns det de lögner som är till för att skydda oss från att vara den som sårar den vi älskar.
Lögn som lögn - det är alltid en lögn.
Att vara ärlig mot sig själv är bland det viktigaste som finns, för du är det världefullaste du har.
Oftast är det lögner som tynger lögnarens axlar och knuter obehagliga knutar i den drabbades mage. Något som skulle kunna undvikas om folk blev lite modigare och lite säkarare i sig själva. Är man säker i sig själv behöver man inte smutskasta någon annan, i kompensation av att låta tiden läka såren.

(Ny design.. tryck på F5 om du inte ser den!)

Jag sitter och läser lite om olika tro-upfattningar i kristendomen, och jag har än så länge kommit undefunn med att det är antingen ortodoxa eller katolska kyrkan som jag ska skriva om.
Det är svårt att läsa och förstå när man är så pass trött som jag är idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska överleva denna veckan. På något sätt måste jag ju göra det, men det blir nog svårt utan försovningar.

Jag ska ge upp skrivandet för jag har inget alls att komma med. Tråkig vardag.
Jag vill ha lite nytt. Ny start. Ny energi.. i massor. Nytt tänkande. Lite nya ämnen. Kunna läsa om sådant som jag är intresserad útav, vilket jag vet är omöjligt just nu, men; kunna få ha chansen att förstå! Höjning i betyg.
JULLOV står högt uppe på min lista över önskningar. Långt lov med tid för pluggande i lugn och ro, återhämtande och även lite skoj.
Det är rätt lustigt, jag stressar hela tiden för att tillslut en dag kunna få ta det lugnt. Men den dagen lär inte komma än på ett tag, verkar det som.



Här har vi då Jesus.
Med ett lamm som symboliserar himmlen, medans getterna hör till djävulen och helvetet. Tror jag Karin sa.. Ja kan jag! ;-D  Höhö.

Tjungtjong!! Ny favorit replik a la Don. (säger man så tro?)

Ikväll sjunger Håkan för mig och såren läker tusen gånger så fort.
Det är bara att ta nya tag och ska jag vara ärlig så känns det surt. Något förbannat drygt, men det är bara att kämpa. Tänk vad resultaten gör en glad och tänk vad duktig jag är! :)

Jag har inte så mycket att säga idag, annat än att jag håller på att bli sockerberoende, men trots det går ner i vikt. Skumt, men det är inget jag har någon lust att forska i, för jag är så tacksam för det. Dock ska inte socker och nyttigheter bli någon vana för det. Två kilo har jag tappat bara under förra veckan. Duktigt. Jag har en målvikt som jag har siktar på, innan jul ska jag ha grejat det. Bannemig! Det är fem kilo från mitt nyårslöfte, lite trist att jag nog inte kommer kunna att hålla det. Men kanske kan jag greja även det?!
Än så länge har jag tappat 13 kilo sedan förra julen och det ska bort ytterligare fem kilo MINST! Ingen behöver kommentera att det inte behövs, att det är dumt eller synd för jag kommer då inte lyssna till det. Jag strävar efter en vikt och en kropp där jag skall kunna trivas i. Lyckan sitter inte i kilona - men lyckan tar vid då man kan trivas och vara säker i och med sig själv. Så deså!

NU är det "Biggest loser".. finalen och ja, jag bara måste se det!

Mamma är arg och jag har gråit. Förbannad är rätt ord för vad hon är och vad jag har varit.
Bortslarvade saker, ingen hjälp att få då det finns ett så litet intresse. Arg blir jag även rädd och stressad. Vart ska jag vända mig förutom till den jag redan vänt mig till?! Jag är även den som är skuldsatt på pappret.
JAG BLIR GALEN!

Jag ska kissa och sen sätta mig ner och fixa in lite till matteprovet imorgon, sen återstår det pluggandet. Härligt.. att bli färdig. :)

Vackert?!

Det har varit mycket prat om droger, inlägg i bloggar - överallt känns det som detta ämnet har tagits upp. Bra är det! Men mörkrädd blir man.. Jag är inte ett dugg kunnig om vilka drogerna är, om man röker de, sprutar in de eller tar de iform utav tabletter. Det ligger inte i mitt intresse att veta det heller.
Jag undrar bara varför man börjar knarka och hur man tänker när man säger att man inte ska bli så jävla upphetsad, när det "bara handlar om den och den drogen". Men det är ju som alkoholism, det är ju inte direkt så att man går från nykter, skötsam och klar i huvudet, endast festande under helger eller ett glas vin enstaka kvällar, till att supa ner sig varje kväll och starta dagen med tre glas wiskey. Nej.. det går lågsamt framått. Det börjar med något litet och oskyldigt och slutar i missär.
Att börja med en lätt och ofarlig drog (vilket är idiotiskt och onödigt!) kommer så småning om sluta i ett grovt missbruk utav tyngre grejer. För vad gör man när inte denna ofarliga och otroligt "oskyldiga" drog inte ger den effekt som man vill och som den brukade göra? Man tar tungre grejer. Större doser. Allt fler gånger. Det känns läskigt att droger är så vanligt numera. Jag som är emot rökning föredrar hellre fler rökare än fler narkomaner i samhället. Då snackar vi nikotin-rökare..! Visst vet jag att även det är en drog.
Värst utav allt är väl ändå de människor som drar in andra i sin skit. Håll på med din skit och förstör ditt liv, men att få in andra människor i något som man vet är fel? Svinigt. Att inte missbruka droger men ändå sälja, det är för mig att vara en mördare. För har man otur dör den stackars jävla idiot man säljer till utav detta. Hur känns det? Bra? Man själv har tak över huvudet och livet i behåll, men det har kostat andra livet.
Handlar det om status? Är det bara något man måste testa för att man inte får?

Den här hösten har varit väldigt olik våren. Jag har lagt på mig kilon istället för att tappa kilon. "Hellre lite hull", men för mig är det inte så. Jag blir nästan tokig när jag hör folk som sitter och säger att man ska ha lite att ta i. Vad jag har förstått så är det mycket snyggare än ett benrangel och det håller jag med om.
Men för att vara smal behöver man inte ha utstickande ben och tom blick. Varför reagerar inte folk lika starkt när någon påstår att alla tjejer ska ha lite att ta i, att man ska vara lite så där härligt medium. Lagom. Hur känner den som inte är det då? Det är samma sak som om jag påstår att alla tjejer ska vara smala som pinnar.
Man ska se va så man själv trivs. Så länge som man kan hålla det på en hälsosam nivå.

Jag har bestämmt mig för att börja röra lite på mig igen. Lite promenader och lite träning hemma. Varför? För att jag ska må bra och trivasmed mig själv.

(Detta skulle egenetligen upp igår innan vi åkte, men datorn låste sig. Som tur var sparades det!)

Jag säger god natt, pustar ut, bäddar ner mig och tänder ljus och rökelser. Avslappning. Ovärderligt.
Jag börjar komma tillbaka till den jag är igen - skönt!!
Jag är fast i min bok och ska fortsätta läsa den, även ladda lite.

GOD NATT!

Lätt retlig, trött och torr. Nedräkningen till jullovet har bara börjat.
Hela veckan har jag pluggat som en idiot. Det känns bra, men räcker det? Jag måste finna lugn och ro, vrida ner kraven och lära mig vad som är rimligt. Hur mycket tid bör jag lägga ner och hur mycket tid kan jag lägga ner.
Så en grej till; jag tappar hår! Massor. Det är tunt, och inte nog med det, nu är det ännu tunnare. Jag måste bli duktig med vitaminerna, men jag är så jäkla glömsk. Nästan kalafläckar finns i mitt huvud just nu.

Jag ska återförenas med mina böcker, denna gången engelskan som jag har prov i imorgon. Skönt, men jag har ångest och panik.

IMORGON SKA JAG:
Prata med Pelle.
Göra engelska-prov.
Plugga matte som utav bara fan med morfar. (det bästa matte-geni som jag känner!)

Det vore ju härligt om det kunde bli lite ljusare, inte ute men i mina tankar. Jag är tjurig och iaktagande. Läskig.
Idag blev jag riktigt så där flyförbannattjurig. Lögner är så onödiga, även om de nu inte skadade eller sårade mig. Det var ingen stor grej alls egentligen, men för mig var det de. Varför överhuvudtaget ljuga..?
Vad hemsk jag är.. verkligen.
Jag har varit duktig på idrotten iaf - höjt med en hel poäng. Sen så är betyget så mycket bättre sedan förra året. Det måste det vara, annars vore det konstigt. Imorgon ska jag prata med Pelle så får vi se hur det blir med tekniken. På torsdag blir det utvecklinssamtal och mitt prov är ännu inte framme. Det har bara gått en dag, sen jag fick reda på att den är borta. Men ja, den har ju varit borta i mer än en månad innan dess. Vi får väl se hur han lägger fram det. Finns det något snyggt sätt att berätta att man är en jävlaslarver? Härligt, underbart, toppen.. KUL ska det bli iaf. Ingen är perfekt. Sånt får konsekvenser iaf.
Massa ord och en för jävla massa meningar finns i huvudet just nu. Jag är rätt tyst utav mig nu, vet inte riktigt varför men känner att jag inte har något gemensamt med omogna (och då menar jag Omogna) killar. Inte tjejer för den delen heller. Vad negativ jag är. Det är inte sån jag är. Eller är det? Jag upplever mig inte som det, men kanske missuppfattat det hela.
Trevligt humör jag är på just nu..

Från att jag vaknar på morgonen tills att jag kryper ner i sängen på kvällen är jag stressad. Jag stressar, stressar och återigen stressar. Tempot är hyper och jag är hyper. På ett icke-bra sätt. Negativt så in åt helevete. Varje dag är en chans till framgång och, ja man måste kämpa.
Precis när jag känner att jag är på banan igen förstörs min morgon direkt; ryggvärk och mens. Det rinner, svett och blod. Jag är varken fin eller särskilgt trevlig vid denna tid i månaden. Kräver extra mycket sömn nu också, men hur ska jag hinna med det?! Har Emelie något positivt att säga innan hon spyr ut lite mer negativt? Faktiskt och det är att det är onsdagd idag. Veckan är snart slut. Härligt. (utslitet ord som tappat sin betydelse!) Jimmy ska ha utvecklingssamtal med mig istället för Bosse, bra eller dåligt? Jag gillar inte Bosse, men Jimmy? Jag vet inte. Det visar sig.. säger optimisten Emelie!
Mitt Aukustik prov är borta och det står EJ på det där jäkla pappret som Jimmy har. HM?! Det gjore jag så fort jag kom tillbaka. En fredag, under åttio minuters IPS:n med Jennie (eller jenny?). Trött man blir. Som tur är litar Jimmy på mig och han sa att han ska leta. Vilket han jävligt säkert måste göra för jag har ingen lust att göra om det. OM han inte hittar det tycker jag att jag borde slippa prov och iställtet få göra ett arbete att lämna in. Trots allt inte mitt fel.

VARDAGSLYCKA! Det snöar, på backen ligger det snö i massor. Äntligen! Det sägs att det ska bli ett snökaos och storm. Mysigt.. :)
Det där med kaosartat det står mitt huvud för idag. Eller de människor som får mig att fundera? Sak samma så är det trassligt med alla funderingar, önskningar och måsten där inne. Jag snubblar, vinglar och trillar bland dem. Höger eller vänster, under, över? Vart ska jag gå och hur ska jag gå, kanske blir det bättre om jag hoppar över de jobbiga tankarna. Jag har extra mycket tanketid åt de som ser vad de vill se idag. Peka på människan som inte berör en med exakt samma fel som en själv. Vad kallas det? Vad en sån är vet jag iaf; jobbig. Energikrävande.

Ett varmt bad väntar och lite matte.. härliga, lilla tisdagskväll.



Just nu utanför fönstret.
Tisdag med skojigheter och tok tillsammans med Sandra. Magmusklerna värker, haha. På söndag ska vi passa en väldigt go' tjej! ;-D

Jag trivs med mig själv. Trots min tjurighet. Mystiska sida. Hur mycket äldre jag är gentemot min ålder. Ilskeutbrott. Glädje. Positivitet. Tvivlande. Funderande. Arg. Glad. Go'. Även om jag är dum och naiv. Generös, likasom tydlig.. så är jag helt okej.
Ryser i hela kroppen när jag lägger huvudet på sne och tänker tillbaka 365 dagar. Vem var hon? Tänk att jag trodde att jag var så.. Dumt det kan bli när man trvis tillsammans med någon annan som låter en spela den roll man tror man är. Den som inte ser och bara spelar sin egna roll. Trist är dock att den andre inte spelar en roll..

Det är sent, jag har ont i huvudet. Känns som om varje inlägg innehåller meningen "jag har ont i huvudet, men hoppas att det går över, har fylllt mig med tableter så att jag svävar på moln nu. " Inte bra. Ögonen svider och jag ska bädda ner mig i soffan.

En utav mina närmaste vänner är min fina mamma. Konstigt? Nej. Hon är helt fantastiskt. Icke bra på att höra, men en bra lyssnare.

Vart är glöden? Vart är orken? Vart är lusten? Varför har jag blivit så fruktansvärt lat?!
Det är bannemig pinsamt. Det jag säger mestadels när jag sätter mig med skolböckerna är, men gör det något om jag gör det imorgon. Jag skjuter upp saker och ting för att jag inte orkar. Det värsta är att imorgon finns ofta inte alls. Det blir fem dagar senare, dagen innan inlämning som jag får saker gjorda. Tillsammans med panikångest och skam.
Jag tänkte ge upp även idag. Men icke! Jag fick lite mer än tänkt gjort och har planerat över vad som ska hinnas med imorgon. Det här känns bra.. men tråkigt. Vet inte vad det har tagit åt mig. Jag som alltid brukar ha engergi och vilja till pluggandet. Jag som till och med ofta tycker att det är kul.




Tavla för veckoplanering från Granit som jag hade chans att köpa i torsdags. Men dumt nog gjorde jag inte det. Kom på att den skulle ha varit riktigt bra att ha, jag som glömmer så mycket nu för tiden..

Ibland älskar jag mig mer än andra.
Ibland andra mer än mig.
Ibland älskar jag ingen.
Och vissa dagar är jag bara trött.

Ingen blogglust alls.. ingen lust för någonting. Jag är oerhört tråkig just nu och ont har jag, men nog om det!

Kikade igenom bloggen. Ja, jag läser min egna blogg. Jag gör det varje gång jag publicerat ett nytt inlägg och tittar tillbaka lite då och då. Inga konstigheter. Stötte på en bild på mitt rum som jag tog för ca. två månader sedan.



Inte den bästa dock, men jisses vilken skillnad det är.







Lite ostädat, men mycket bättre! Det är faktiskt mysigt här inne nu och snart kan jag börja julpynta. ;-D


Skrev om den här mattan tidigare och har väldigt länge velat ha en, och nu i torsdags var den nedsatt en hundring. Kap, tänkte jag. Men den funkade inte alls på golvet i mitt rum. Istället bäddar jag med den.

Inget halsont och än så länge feberfri! Veckan har varit sisådär då jag känt mig okry, men igår slog det till på riktigt. Det är väl inte det roligaste att vara sjuk medans man springer i affärer. Jag hade både ont i halsen och feber.. i massor, jag tyckte synd om mig själv och trodde aldrig att jag skulle bli frisk. Men nu är det över.
Så vad fick jag med mig hem igår? En hel del! Byxor, bh, ny kalender, skor och lösnaglar. Som var alldeles för stora för mina fingar och på tok för långa. Skumma. Sedan lite smått och gott från IKEA. Lycka. ;-D
Jag må vara riktigt bortskämd, för jag har fått en tv-bänk. En enkel, ur serien BESTÅ. Snyggare än den jag var inne på före. Nu när jag kollade så hade de igen bild på den variant som jag har. Nåja, det kommer upp bild när den är upp monterad istället.
Istället för att sova i Högfors ska jag plugga och ligga i soffan med filt. Trots att jag känner mig friskare, har jag fortfarande en jäkla förkylning som inte är så värst rolig. Det känns bra med tre dagars plugga-järnet-dagar. För igår blev jag supertressad och visste inte vart jag skulle ta vägen. För vad tusan har jag gjort på lovet?! Mestadels legat på soffan.
FY SKÄMS PÅ MIG!! Får dock kompensera upp det nu.

men bra för humöret!



I was following the,
I was following the,
I was following the,
I was following the,
I was following the,
I was following the,
I was following the,
I was following the,
I was following the pack,

All swallowed in their coats
With scarves of red tied 'round their throats
To keep their little heads
From fallin' in the snow
And I turned 'round and there you go.
And, Michael, you would fall,
And turn the white snow
Red as strawberries in the summertime.

I was following the pack,
All swallowed in their coats

With scarves of red tied 'round their throats
To keep their little heads
From fallin' in the snow
And I turned 'round and there you go.
And, Michael, you would fall,
And turn the white snow
Red as strawberries in the summertime.

I was following the pack,
All swallowed in their coats
With scarves of red tied 'round their throats
To keep their little heads
From fallin' in the snow
And I turned 'round and there you go.
And, Michael, you would fall,
And turn the white snow
Red as strawberries in the summertime.

• Ingen rökning.
Jag tänker inte börja röka. Aldrig. Jag äcklas utav folk som röker, framför allt tjejer. Varför börjar man röka..? De allra flesta rökare hamnar någon gång i den sits där de vill sluta röka. Folk avråder en utav den enkla anledning att det är skadligt.
Jag lovade min mormor att inte börja röka för att hon då skulle betala mitt körkort. Nu blir det inte så, tyvärr.. Dock kommer jag inte svika mitt löfte för det! Sen är det stor skilnad på att röka och feströka, varför man nu måste göra det ens. Sen det där med gravida som röker. Det tål jag inte. Jag har inget med någon annans val att göra, så länge det inte påverkar någon annan. Men att förgifta sitt ofödda barn med nikotin, det är förjävligt.. USCH! Väger giftpinnarna verkligen tyngre än ett eget barn?
Nej, INGEN RÖKNING! ALDRIG!

• Aldrig kreditkort, det svär jag på. Jag vet att jag aldrig kommer att skaffa ett. Behöver inte äns förklara varför tror jag?!

• Gå klart skolan, därmed gymnasium.
Jag vet inte riktigt ännu vad jag vill jobba med. Ett par alternativ har jag iaf; Psykolog, florist, sedan finns det något som jag förtillfället är väldigt inne på. Att jobba med utvecklingstörda-och normalstörda. De är helt underbara dessa människor. Vi alla är. Tycker dock att saker är mycket mer glädje fyllda och äkta. Man ser inte olikheter som hinder, utan möjligheter. Så får ju jag hjälpa dessa människor, jag själv kan nog lära mig vissa saker utav detta också..

• RESA.
Jag och Sandra har bestämt oss att resa så fort vi fyller arton och ja, massor kan hända tills dess. Men jag tror att det kan bli av, det mesta brukar bli av när vi bestämt oss. Så varför inte? Det hjälper ju inte att vara skeptiskt till det iaf.
Någonstans jag absolut vill till är Grekland. Deras vita hus med blå knutar (säger man så?) som ligger vid havet är så oerhört vackert. Observera oerhört vackert. Maten, folket. Vissa saker för bara med sig en underbar känsla och en nyfikenhet som inte går att klä i ord. Den känslan är bl.a Grekland för mig.
New york är ett mål som ska bockas av på listan innan jag avslutar mitt liv.

Jag har en hel del drömmar och mål. Känns härligt. Spännande.
Vissa är lite orealistiska, men det kan inte hjälpas. Det är drömmar och drömma får man. Men vill man ha en verkligheten utav dessa får man slita.
Nu skrev jag endast om saker som jag faktiskt kan göra. För än så länge behåller jag de lite dumma för mig själv.

Sova jag?! Nej.. men visst är kroppen trött. Ögonen är som bly och jag känner att jag snart somnar här. Huvudet fungerar dock kanon! Som vanligt.



Jag tror absolut inte att jag är något proffs eller så (!), men jag har börjat trixa i photoshop. Lite smått, med olika små saker. Det är väldigt roligt.. när det går som jag vill. Men det gör det ju inte alltid.

Jag ska stänga ner och sova.. alldeles strax!
Är så pigg i knoppen så jag vet inte vart jag ska ta mig till. Vart ska jag göra av energin någonstans?! Räkna får är ingen idé för jag kan inte föreställa mig de och så börjar jag tänka på en massa annat. Tankarna drar iväg och klockan snurrar iväg så har det gått två timmar och det enda man gjort är att lagt sig och slagit på tv´n för att de där jäkla fåren uttråkat en.
VAD, VAD, VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT FÅ SOVA?!
Jag är så positiv och vill så mycket just nu. Det känns bra och jag är förväntansfull. Jag kan, ska och håller på med början till något bra. Kan det vara de tankarna som spökar i magen och vägrar släcka lampan o natta huvudet?

Oj.. jag som bara skulle lägga upp en bild!

Världens finaste lillasyster - bannemig! ;-D

Pea tog ett sådant där alldeles underbart bad igår, vilket även jag skulle vilja göra nu. Men icke. Jag har ingen ro alls, dessutom är jag förbannad utav olika anledningar. Jag är barnsligt lättretlig just nu. Den dagen i månaden? Nej.
Jag har ingenting att blogga om och känner mig mest tom på ord. Såklart är det just vid de tillfällen blogglusten är hög. Knepigt det där. När man väl vill och känner sig redo, så slår det helt plötsligt en att man tagit misste om vad man egentligen velat säga till sig själv. Känner igen mig i det lite grand. När jag blir så där extremt ivirig och absolut måste göra någonting, för att sedan bli tokig om det inte blir som jag vill. Sen när jag väl har det jag ville ha, tröttnar jag efter en kort tid.
Vad jag vill ha just nu är ingenting. Jag vill verkligen inte ha någonting, förutom långa dagar att inte göra någonting på, där jag bara kan ligga på soffan, ta långa varma bad varje kväll, gå ut på promenad innan frukost och efter lunch varje dag. Slippa alla måsten, undvika allt som kan krångla till det.
Visst vore det härligt?!

Ja, som jag förväntade mig så har jag låst bloggen, för säker sjuhundratrettiosjundegången?!
Jag är nog en utav få som blir oerhört less och tjurig när jag får fler läsare. Men nu ligger det till så att det är dubbelt så många som läser och de flesta vägrar kommentera, när man dessutom frågar efter vilka som läser och ingen förutom ynka två svarar. Då blir jag lite så där smått irriterad.
Varför ska jag dela med mig utav mitt liv när jag inte får någon respons tillbaka? Inte ens enda ynka gång.
Jag tycker faktiskt att det är trist att folk inte kan träda fram så man undrar ju vad det är för knepigt folk.
Jaja, jag har låst och jag trivs! Nu har jag kontrollen över bloggen, fullt ut. Härligt!!

Klockan är bara elva men jag är supertrött så jag ska sova, alldeles strax.
Godnatt!

Första november, en månad kvar tills advent!



Igår var jag snäll som få och bjöd Linnea på masage, ibland blir jag imponerad på mig själv bannemig.
Tända ljus, olja, rökelser. Hela köret! Nästa på tur blev mamma.

Känner mig supertrött och yr, men det går över, får jag hoppas. Jag ägnar dagen till att ligga på latsidan med pauser för att göra nytta. Det känns bra att ta vara på den lediga tiden på detta sätt för snart är skolan tillbaka - prick en vecka kvar.