VARFÖR SÅ DUM

Jag har nyss kommit hem till lägenheten, ännu en dag.. Från Ellinor är jag hemkommen, ovant det känns att både skriva och prata öppet om det som om det vore världens vanligatse grej - som det en gång i tiden faktsiskt har varit! Jag hoppas på att jag inom en snar framtiden kan få tillbaka den där tajta kontakten oss emellen, även T. Det vore roligt! Men jag ska inte räkna med för mycket, jag är nöjd och glad med detta till en början. Får nog också räkna med att "leva" på detta ett tag nu, innan vi förhoppningsvis ses nästa gång. För visst ska det ske, vi hade riktigt kul. Fyra timmar ängnade vi till att skratta och prata inne på hennes rum, på golvet. Tiden bara rusade iväg och det var så härligt att kunna få skratta igen. Sammtidigt som det inte fanns en oro inom mig..

Mor hennes, övriga i familjen med var jag super nervös för. Då jag tänkte att de mycket väl kunde känna en bitterhet mot mig, men det gick ju bra det med - inga sura miner. Y kände jag knappt igen, en fnitter, go och glad kvinna med ett vinglass i höggsta hugg. Mycket har jag nog missat. Men huvudsaken är att det kändes bra och att min nervositet var helt onödig, som tur var?!

Imorgon är det Sandra som står på tur att få träffa Lilla Emelie, jag längtar och hoppas att det går som planerat. Det var trots allt ett tag sedan. Som tur inte lika som en "viss" annan. Då skulle det kännas tomt, enormt tomt utan våra äventyr.
Det är så härligt för mitt humör är alltid på topp när jag är med henne. Av någon anledning rinner det mesta av mig, jag blir den där glada, spralliga och ibland överenrgiska Emelie. Vilket är så härligt, både för mig och andra! En toppen vän med andra ord, helt obeskrvlig och så underbar. Jag är så glad att vår vänskap hänger kvar, i vårt och tort. Vi verkar klara allt. Att finna någon lika äkta är nog väldigt svårt, så jag är evigt tacksam över att ha henne!
Du är guldvärd!

För övrigt så kanske jag ska fundera på att bli IT-tekniker?! Grejade fram internet på alldeles egen hand. Duktigt, duktig. Jag kan ju, med lite jävlar-imanna så klara jag det mesta.

Nej, nu är mamma här - nästa: köpa tamponger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback