EN URSÄKT TILL
Det känns lite ovan att jag sitter uppe och är pigg redan vid klockan nio, men skönt att slippa sova bort halva dagen. Skulle ju egentligen till BUP vid halvtio, men det blir istället på eftermiddagen.. skönt!
På tal om något helt annat så har jag fått en blåsa på innersidan av läppen, eller om det är en finne (?!) och det gör förj*vla ont. Om det inte blir bättre nästa ska, elller vill jag boka en tid. Jag vet för en blåsa, hur nödvändigt kan det vara. Men det gör ont!
Mitt projket är i full gång nu och bordet är klart! Skivan ska kläs in med tyg, eller vaxduk så att det blir lite finare. Benen är utav "björk stavar", lite unikt men fint vart det. Så tänkte ta tag i stubbarna som står där ute, klippa de halvhöga gräset och gräva landet. För där ska det vara ett kryddland. Till nästa år då.
På den känslomässiga banan vet jag inte hur jag känner.. A hörde av sig igår efter två veckor, jag bryr mig inte egentligen. Ingentng har vart som vanligt på två månader, eller är det fyra till och med? Jag vet inte om jag vill det längre heller, för vad är det som innebär att ha det bra tillsammans och "som vanligt"?! Är det det de där första fem månaderna, när vi kunde va hur som helst, va utan att bråka. Eller är det när han började ljuga, bara för att ljuga, säga saker för att kolla om jag fortfarande brydde genom att göra mig svartsjuk?
Vad ska jag göra? Vad innebär förlåt för allt, jag saknar dig, hoppas att du mår bra? Finns det något som säger att jag borde förlåt honom, bara för att, allt som har varit och det som vi har haft?
Det är så himla svårt för vi kan driva varandra till vansinne, jag blir så där galen i mellan åt och skäller som en tok, skriker, gnäller, klagar och är ibland långsinnt. Mednas han ljuger, ber om ursäkt för ALLT oc ja..
Tar det slut här eller börjar det om.. igen?! Är det mitt beslut? Jag inte vad jag vill, för jag vet inte om jag orkar igen.
Avslutar detta alldeles för gnälliga inlägg med en bild på.. pappa!
Som tog bort getingbona under kojgolvet. Det var nödvändigt att använda sig av en massa skydd då han är allergisk.
På tal om något helt annat så har jag fått en blåsa på innersidan av läppen, eller om det är en finne (?!) och det gör förj*vla ont. Om det inte blir bättre nästa ska, elller vill jag boka en tid. Jag vet för en blåsa, hur nödvändigt kan det vara. Men det gör ont!
Mitt projket är i full gång nu och bordet är klart! Skivan ska kläs in med tyg, eller vaxduk så att det blir lite finare. Benen är utav "björk stavar", lite unikt men fint vart det. Så tänkte ta tag i stubbarna som står där ute, klippa de halvhöga gräset och gräva landet. För där ska det vara ett kryddland. Till nästa år då.
På den känslomässiga banan vet jag inte hur jag känner.. A hörde av sig igår efter två veckor, jag bryr mig inte egentligen. Ingentng har vart som vanligt på två månader, eller är det fyra till och med? Jag vet inte om jag vill det längre heller, för vad är det som innebär att ha det bra tillsammans och "som vanligt"?! Är det det de där första fem månaderna, när vi kunde va hur som helst, va utan att bråka. Eller är det när han började ljuga, bara för att ljuga, säga saker för att kolla om jag fortfarande brydde genom att göra mig svartsjuk?
Vad ska jag göra? Vad innebär förlåt för allt, jag saknar dig, hoppas att du mår bra? Finns det något som säger att jag borde förlåt honom, bara för att, allt som har varit och det som vi har haft?
Det är så himla svårt för vi kan driva varandra till vansinne, jag blir så där galen i mellan åt och skäller som en tok, skriker, gnäller, klagar och är ibland långsinnt. Mednas han ljuger, ber om ursäkt för ALLT oc ja..
Tar det slut här eller börjar det om.. igen?! Är det mitt beslut? Jag inte vad jag vill, för jag vet inte om jag orkar igen.
Avslutar detta alldeles för gnälliga inlägg med en bild på.. pappa!
Som tog bort getingbona under kojgolvet. Det var nödvändigt att använda sig av en massa skydd då han är allergisk.
Kommentarer
Trackback
Till Startsidan
