DU TRAMPAR PÅ MITT HJÄRTA

"Jag hatar dig" - i mimik. Det träffar mitt i prick. Hatar är ett starkt ord, men tydligen så är avskyn för mig så stark att det är värt att yttra sig om hur hatad jag är.
Det känns förjävligt och så jobbigt att inte känna sig varken hemma eller välkommen vissa stunder i sitt egna hus. Att få höra att man ska åka iväg så att någon slipper se en, det känns det med. Kanske vore det lättare att förstå och acceptera om jag visste varför, för hur fel kan en människa bli? Som Emelie?
Jag fattar inte vitsen eller budksapet man vill ha fram då man ena sekunden säger något sånt, för att i nästa be om ursäkt och bestämma att allt är bra. En aning naivt att tro att tiden läker såren fortfare än va de är djupa. När allt kommer omkring så har jag bannemig aldrig hört en ursäkt, endast på mina egna befallningar.. För att få lite rätsida på saker och ting.
Struntsamma, det är bara det att det känns så.. FÖRJÄVLIGT!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback