ARGBIGGA
Landet är nästan klart, äntligen.. fast det riktiga "piffet" återsår innan det kan ge ifrån sig en wow-känsla. Hux flux så blev det en känsla utav skogen i landet, inget som var planerat men lika välkomnat för det. Har både en ormbunke, egengjorda krukor med hönsnät och mossa med ljung och blåbärs ris i vardera, än så länge är det två stycken. Men jag ska knåpa ihop en tredje alldeles strax! Så vill jag gärna ha grus i det sen eller stenar, stora då eller ja, mellan stora. Och sist men inte minst så ska det bara var lerkrukor vilket det inte är nu, men det kommer.
Det där med städning gick så där, jag började med att diska och dammsuga sen gav jag upp. Det är för mycket "hysteri" kring pappas födelsedag, då syftar jag på bak och sådan som bara stökar till. Därför tänker jag dra igång med att städa igen nu efter mamma är klar och jag är klar med min kruka eller tidigt imorgon. För det riktigt kliar i fingrarna på mig.
På tal om pappas födelsedag så var Brodd(s) hit och grattade honom, med present och ljuvlig sång. ;-D Simon såg minst sagt livrädd ut när jag sa ifrån med ett bestämt "NEJ!" eller kanske bara dömande? I vilket fall som helst så håller detta inte längre, jag behöver hjälp. Mina ilskeutbortt ställer faktiskt till det för mig, och folk verkar tro att jag inte har hjärta som andra, utan bara tänker på mig själv när jag stormar fram. Egoist och besserwisser brukar jag få höra av pappa att jag är, som inte alls stämmer. Jag kan bli arg, ja, och blir jag förbannad så är det som om min ilska går på rälls. Alltså i alldeles för hög hastighet för att kunna bromsa ner när man inser att "det ligger en människa på rälset" i det här fallet inse att det bara är onödigt och dumt att även jag ska bete mig barnsligt och dumt. Det blir ju bara så fel när jag blir arg. Blir jag arg - riktigt jävla förbannat arg så går det mellan 10 - 25 minuter åt skrik-och gap utbrott sen ytterligare 30 minuter ca till att prata och disskutera kring det jag kom oense med en person om. Sedan 1 till 2 h´s tjurande, sen är det över. alltså tar det inte mer än 3 - 4 h innan allt är över och jag åter igen är världens snällast, tråkigt nog hinner folk där emellan dömma mig bort i tok.
Att börja någon kurs likanden en ART-kurs känns ju lite väl, jag är 14 liksom.. För mig känns det som sista utvägen, så innan vill jag ha någon slags bok som jag kan läsa mig till tips och trix till att kunna undvika dessa utbrott, tjurigheter och massa annat. Detta är ett måste, desto fortare desto bättre!
Det där med städning gick så där, jag började med att diska och dammsuga sen gav jag upp. Det är för mycket "hysteri" kring pappas födelsedag, då syftar jag på bak och sådan som bara stökar till. Därför tänker jag dra igång med att städa igen nu efter mamma är klar och jag är klar med min kruka eller tidigt imorgon. För det riktigt kliar i fingrarna på mig.
På tal om pappas födelsedag så var Brodd(s) hit och grattade honom, med present och ljuvlig sång. ;-D Simon såg minst sagt livrädd ut när jag sa ifrån med ett bestämt "NEJ!" eller kanske bara dömande? I vilket fall som helst så håller detta inte längre, jag behöver hjälp. Mina ilskeutbortt ställer faktiskt till det för mig, och folk verkar tro att jag inte har hjärta som andra, utan bara tänker på mig själv när jag stormar fram. Egoist och besserwisser brukar jag få höra av pappa att jag är, som inte alls stämmer. Jag kan bli arg, ja, och blir jag förbannad så är det som om min ilska går på rälls. Alltså i alldeles för hög hastighet för att kunna bromsa ner när man inser att "det ligger en människa på rälset" i det här fallet inse att det bara är onödigt och dumt att även jag ska bete mig barnsligt och dumt. Det blir ju bara så fel när jag blir arg. Blir jag arg - riktigt jävla förbannat arg så går det mellan 10 - 25 minuter åt skrik-och gap utbrott sen ytterligare 30 minuter ca till att prata och disskutera kring det jag kom oense med en person om. Sedan 1 till 2 h´s tjurande, sen är det över. alltså tar det inte mer än 3 - 4 h innan allt är över och jag åter igen är världens snällast, tråkigt nog hinner folk där emellan dömma mig bort i tok.
Att börja någon kurs likanden en ART-kurs känns ju lite väl, jag är 14 liksom.. För mig känns det som sista utvägen, så innan vill jag ha någon slags bok som jag kan läsa mig till tips och trix till att kunna undvika dessa utbrott, tjurigheter och massa annat. Detta är ett måste, desto fortare desto bättre!
Kommentarer
Trackback
Till Startsidan
