FÖRLAMAD
Jag visste det. Innerst inne visste jag att de ord som igår klingade i mina öron, var för bra för att vara sanna. Jag var så medveten om hur lite sanning och verklighet det egentligen låg i de. Ändå valde jag att lita på de. Jag valde att tro på de och hoppas. Så sitter jag här som vanligt, ännu en jävla gång. Lurad, så arg så att tårarna rinner samtidigt som jag känner mig så dum.
En klump i magen och en konstig känsla. Det är bara att förstå att så här är det. Jag kan inte ändra på någon som inte kan offra någonting för mig. Det är ingen idé att förklara, be om lite tid, be om lite uppmärsamhet för jag får den inte. Har inte fått och kommer heller inte få den.
Så himla jobbigt, att allt är förstört bara. Att det inte alls blir som jag hade tänkt mig. Att det som jag sett fram till inte kommer bli som jag trodde, faktum är att det inte alls kommer bli något av det.
Det är inte bara jag som har ett hett temperament, det finns fler och du är en av de. Inte bara jag som kan göra fel, inte heller bara jag som gör fel. Men säger jag ett ord om hur jag tycker om ditt beteende då ska jag tänka till, för jag är inte så jävla trevlig, jag är inte så jävla perfekt som jag verkar tro. Tänk efter nu, har jag någongång sagt att jag är perfekt, att jag är inte är en satmara emellan åt? Har jag försvarat mig på ett sådant sätt och sagt: NEJ, jag blir absolut aldrig arg. Använder du det lilla du har så kommer du komma på att det är tvärt om.
Äcklig, oansvarig, dum, osmart.
Hjärtat tar stryk. Livslusten sugs ut likaså orken över att kämpa och sträva efter livslust. Tack, tack så jävla mycket för all egoism, all respektlöshet. Tack så himla mycket för alla gånger du trycker ner mig och sårar mig. Hur jag än gör blir det fel, vad jag än säger så lyssnar du inte.
Vad är det som är så fel med mig och vad är det som är så rätt med dig?
En klump i magen och en konstig känsla. Det är bara att förstå att så här är det. Jag kan inte ändra på någon som inte kan offra någonting för mig. Det är ingen idé att förklara, be om lite tid, be om lite uppmärsamhet för jag får den inte. Har inte fått och kommer heller inte få den.
Så himla jobbigt, att allt är förstört bara. Att det inte alls blir som jag hade tänkt mig. Att det som jag sett fram till inte kommer bli som jag trodde, faktum är att det inte alls kommer bli något av det.
Det är inte bara jag som har ett hett temperament, det finns fler och du är en av de. Inte bara jag som kan göra fel, inte heller bara jag som gör fel. Men säger jag ett ord om hur jag tycker om ditt beteende då ska jag tänka till, för jag är inte så jävla trevlig, jag är inte så jävla perfekt som jag verkar tro. Tänk efter nu, har jag någongång sagt att jag är perfekt, att jag är inte är en satmara emellan åt? Har jag försvarat mig på ett sådant sätt och sagt: NEJ, jag blir absolut aldrig arg. Använder du det lilla du har så kommer du komma på att det är tvärt om.
Äcklig, oansvarig, dum, osmart.
Hjärtat tar stryk. Livslusten sugs ut likaså orken över att kämpa och sträva efter livslust. Tack, tack så jävla mycket för all egoism, all respektlöshet. Tack så himla mycket för alla gånger du trycker ner mig och sårar mig. Hur jag än gör blir det fel, vad jag än säger så lyssnar du inte.
Vad är det som är så fel med mig och vad är det som är så rätt med dig?
Kommentarer
Trackback
Till Startsidan
