EMELIEFANNY - BLOGGEN ÄR AVSLUTAD

Jag är lite utav vilsen för tillfället.. jag vet varken ut eller in, men jag är glad ändå.
Det känns som om folk sliter och drar i mig från alla håll och kanter, men jag vill varken till höger eller vänster. Jag vill gå rakt fram. Lite som att gå under jorden, låta mig få koppla av alla känslor. För jag är trött på att känna. Det är inte jobbigt, det gör mig inte ledsen, men jag orkar bara inte just nu. Om det är någonting jag vill så är det inte att gråta, däremot att skrika. Slåss. Jag vill, jag vill, jag vill. Känner mig frustrerad över att tankarna far och jag, jag känner ingenting.
Jag vill inte vara negativ, eller verka dyster - för det är jag inte, eller kanske är jag det.. jag vet inte. Galet. Jag är galen och blir snart ännu galnare.

Jag ska iaf ta mig till skolan imorgon, jag har ett prov som ska skrivas, sen lär jag bestämma tid för spanskan. Det är bara att le och se glad ut, proppa i mig tabletter och genom lida dagen. Snart jullov. Till nästa år ska jag vara den där Emelie, som har ordning och reda, kämpar, står ut och gör bra ifrån sig. Som är nöjd, glad och positiv. Inte den här tjejen som jag är nu.



Det gör lite ont.
Jag vet inte vart jag har dig, fast att jag vet vart jag vill ha dig.
Du låstas som inget och jag står inte ut.
Du sa förut att du inte orkar, men varför fortsätter du då?
Är det här bara ännu en utav dina lekar, där bara du kan spelen?
kan du släppa in mig och förlåta allt som vi gjorde fel?