DAG 6 - MIN BÄSTA VÄN
Jag säger hellre närmaste vän, men det är samma oavsett hur man formulerar det.
Min närmaste vän heter Sandra Brinksäter och vi har känt varandra ända sedan dagis. Men på dagis fick vi aldrig någon vidare kontakt, jag var istället lekkamrat, med hennes lillasyster och bästa kompisen hette Ellinor. Vi började i samma förskoleklass och ska jag vara ärlig så har jag inga minnen utav att jag äns pratde med henne då. I tvåan, trean någon gång började vi vara lite mer med varandra och därifrån har jag betydligt fler minnen. Ett utav dessa är stunden då vi bestämde oss för att bli "bästisar". Vi räknade till tre och konstaterade därefter att vi var bästistar.
Sen den dagen var vi väldigt tajta tills någon gång i fyran då vi gled isär. Kontakten mellan idag och då har inte varit något vidare om man ska jämföra det vi har idag.
Jag har alltid sett mig som väldigt lik Sandra och alltid trivts ihop med henne.
Jag vet inte när eller hur jag började se henne som den mest pålitliga utav vänner eller kompisar, men någon gång under våren eller sommaren detta år.
Sandra är en glad tjej, sprallig och lika speciell som mig. Hon är lik mig på många sätt och har ett liknande humör.
Jag har knappt bilder på henne, hon är lite som mig, icke förtjust i kameran.
Men här har vi en från ett utav våra äventyr, denna gången i Livsdal.
Plask i ån och fiskelycka.
Såhär mysigt kan det se ut när vi firar midsommar, tre dagar efter midsommar. :)
Eller såhär när vi planerat två veckor innan för.. Högfors-helg.
Vi är nog lika tokiga i planering och uppskattar ungefär samma saker. Det jag trivs allra bäst med är att alla mina sidor är accepterade, och de allra allra flesta uppskattade. Min stress är ingen kul egenskap, vilket inte jag heller tycker, så det kanske inte äns räknas?! Att jag är trött och lat vissa dagar, gör inget. Man kan vara lite hur som helst, det finns alltid förståelse och stöttning. Det här med att hålla kontakten eller umgås varje dag, som vissa måste göra för att känna att man inte förlorar varandra. Det behövs inte, det kan gå mer än vecka innan vi äns hör av varandra på telefon. Själv tycker jag att det är skönt, att veta vart man har varandra trots det.
Jag har världens tur som har en så fin människan som hon i min närhet. Därför känns det väldigt tomt när hon har rest iväg, och blir borta i två veckor. Nu har hon inte äns varit borta i en dag än.. så det lär bli en utmaningen det här.
Du är guld värd och så bra! Jag älskar dig. ♥
Min närmaste vän heter Sandra Brinksäter och vi har känt varandra ända sedan dagis. Men på dagis fick vi aldrig någon vidare kontakt, jag var istället lekkamrat, med hennes lillasyster och bästa kompisen hette Ellinor. Vi började i samma förskoleklass och ska jag vara ärlig så har jag inga minnen utav att jag äns pratde med henne då. I tvåan, trean någon gång började vi vara lite mer med varandra och därifrån har jag betydligt fler minnen. Ett utav dessa är stunden då vi bestämde oss för att bli "bästisar". Vi räknade till tre och konstaterade därefter att vi var bästistar.
Sen den dagen var vi väldigt tajta tills någon gång i fyran då vi gled isär. Kontakten mellan idag och då har inte varit något vidare om man ska jämföra det vi har idag.
Jag har alltid sett mig som väldigt lik Sandra och alltid trivts ihop med henne.
Jag vet inte när eller hur jag började se henne som den mest pålitliga utav vänner eller kompisar, men någon gång under våren eller sommaren detta år.
Sandra är en glad tjej, sprallig och lika speciell som mig. Hon är lik mig på många sätt och har ett liknande humör.
Jag har knappt bilder på henne, hon är lite som mig, icke förtjust i kameran.
Men här har vi en från ett utav våra äventyr, denna gången i Livsdal.
Plask i ån och fiskelycka.
Såhär mysigt kan det se ut när vi firar midsommar, tre dagar efter midsommar. :)
Eller såhär när vi planerat två veckor innan för.. Högfors-helg.
Vi är nog lika tokiga i planering och uppskattar ungefär samma saker. Det jag trivs allra bäst med är att alla mina sidor är accepterade, och de allra allra flesta uppskattade. Min stress är ingen kul egenskap, vilket inte jag heller tycker, så det kanske inte äns räknas?! Att jag är trött och lat vissa dagar, gör inget. Man kan vara lite hur som helst, det finns alltid förståelse och stöttning. Det här med att hålla kontakten eller umgås varje dag, som vissa måste göra för att känna att man inte förlorar varandra. Det behövs inte, det kan gå mer än vecka innan vi äns hör av varandra på telefon. Själv tycker jag att det är skönt, att veta vart man har varandra trots det.
Jag har världens tur som har en så fin människan som hon i min närhet. Därför känns det väldigt tomt när hon har rest iväg, och blir borta i två veckor. Nu har hon inte äns varit borta i en dag än.. så det lär bli en utmaningen det här.
Du är guld värd och så bra! Jag älskar dig. ♥
Kommentarer
Trackback
Till Startsidan
