MAMMA, MAMMA, MAMMA

Oro är kanske nyttigt? Att inte kunna ta något på allvar utan bara förgivet är nog inte bra. Mitt huvud går i 700km/h just och jag gråter som en tok för andra gången idag. En riktig mammagris har jag blivit, läskigt känns det, men jag är rätt självständig av mig och att behöva sin familj när saker känns tungt är inte mer än normalt.
Det känns jävligt som bara den just nu, för jag saknar min mamma. Det jag mest av allt vill ha nu är en kram och ett par tröstande ord. För trots att jag vet att allt fixar sig, så vågar jag inte tro på mig själv. Ångest som bara den belastar jag mig med, då jag betedde mig alldeles för dumt åt kvällen innan de åkte. Klockan halv tre är de hemma imorgon. Hur står jag ut?!

Från det ena till det andra, så har jag för första gången ätit sill. Gott var det förvånande nog. Fyra timmar blev vi kvar hos morfar, kortspelande, efterrätt och sommarkrysset. Skönt med lite sällskap när jag känner mig sådär. Humöret svänger som tusan. I vilket fall som helst så är jag ovan med sådana här kvällar, men de är lika välkomna för de. Om de fanns de som kunde lugna ner sig lite så skulle det vara perfekt, men allt kan inte vara som man vill!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback